”Jag är BUREBO!”
Det var Lisbeths absoluta definition av var hon hörde hemma. I Bureå, nära havet. Hon delade samma inlandsmyrar, kärr, bottenlösa tjärnar och personligheter längs grusvägarna kring Jörn med oss yngre systrar.
Men hon hade ett försprångpå fjorton år och flyttade tidigt via Skellefteå och kort därefter till Bureå, där hon bildade familj med Bo Sandström. Tillsammans fick de barnen Mikael och Lillemor. Det blev en glitterstänkt Bureälv, båt och stuga i Risböle, så småningom också havsviken i Brattås tillsammans med särbon Georg Sjöstedt.
I Bureå levde hon sitt vuxenliv med de olika roller det innebär av nära familj, släktingar, många vänner och goda grannar. Hon höll även kontakt med sina bekanta runt om i landet. Yrkeslivet var en viktig del, hon trivdes med sitt arbete och var en noggrann och uppskattad läkarsekreterare. Under åren var hon aktiv i diverse föreningar, bland annat Röda Korset, Socialdemokratiska kvinnoklubben i Bureå och PRO.
Lisbeth blev tidigt änka och förlorade i närtid sin särbo i samband med att hon själv fick sin sjukdomsdiagnos. Skogspromenader med bär och svamp i kikaren, gärna en berikande diskussion på lut, så kommer vi att minnas henne. Hon har haft styrka och ett stort mod, en uttalad realism om livets gång. Och en sak är säker. Ingen förställning, inte ”vara bekväm” för bekvämlighetens skull. Rakt på. Det är vi glada för.
Systrarna