Min kära syster Lillian avled den 19 mars, en månad före hon skulle ha fyllt 76 år. Hon föddes i Boliden, föräldrar var Erik Valfred Forsgren
och Gertrud Forsgren (född Carlsson).
Fadern kom ifrån Robertsfors och modern från Sollefteå, de träffades och gifte sig i Boliden, där Lillian växte upp som andra barnet. Pappa Valfred var målare och byggde Bolidens Missionskyrka, var ledamot i styrelsen. Mamma Gertrud arbetade på gruvkontoret under
Kautskis tid. Under större delen av 80-talet var hennes bror kyrkokamrer i
Skellefteå St Olovs församling.
När Lillian kom i skolåldern hade familjen just flyttat till Vallsta i Hälsingland och där gick hon till och med sjuan, fick många goda kamrater och vänner. Sedan var hon barnflicka/hushållerska flera år i en lärarfamilj på orten. Därefter studerade hon på folkhögskolor i
Gästrikland, Dalarna och Småland (Grimslöv). Hon skaffade en bil, men råkade mycket snart ut för en bilolycka, som gjorde att hon aldrig mer satte sig bakom ratten, och skadorna plågade henne hela livet. Efter studierna flyttade hon från Vallsta och föräldrahemmet, till
arbeten på andra orter, ofta inom vård och omsorg. Hon hamnade i Stockholm där hon bland annat arbetade på Karolinska sjukhuset.
Det var också i Stockholm hon träffade sin blivande make, Rune Lager. De bosatte sig i Blackeberg. Maken hade med sig ett par ”bonusbarn”, Anna och Mats som uppfostrades hos Lillian, 1976 föddes sonen Magnus. Dessutom så förvärvsarbetade hon i varierande grad, till exempel som butiksbiträde. Familjen bodde flera decennier i Blackeberg, men skaffade med tiden en sommarstuga i Ekerö där de var en del på somrarna. Sonen Magnus liksom Anna och Mats växte upp. Lillian gillade naturen, speciellt att gå i skogen och plocka svamp och bär och lagade god mat. Intresset för svampplockning och matlagning fick hon från mamma Gertrud. Hon var omtyckt av barn, och var vänsäll och social. Åren gick, föräldrarna, gick bort 1982, maken närmade sig pensionsåldern, de sålde sommarstugan och lämnade lägenheten i Blackeberg och köpte en villa i Horndal, Dalarna, kom allt längre ifrån släkt och vänner. Lillian blev alltmer sjuklig. Rune avled. Lillians hälsa försämrades ytterligare och hon kunde inte arbeta som förr, rörligheten begränsades och villan såldes och Lillian fick plats på ett trygghetsboende i Avesta.
Det konstaterades att hon hade Parkinsons sjukdom (som sin mor) som alltmer förvärrades. Hon flyttade till äldreboende med full service och på sjukhus där hon efter en plågsam tid slutligen insomnade.
Lars-Erick Forsgren, broder