Min älskade man dog en timme innan hans storebror Lennart skulle begravas, den 18 juli.

Lars-Martin växte upp på N Hedensbyn i Skellefteå med sina syskon Bertil, Lennart och Margaretha, med föräldrarna Ingrid och Gustav. 

I sin ungdom spelade han saxofon i en blåsorkester och han sjöng även i ungdomskören, musik har varit ett av hans stora intressen genom livet. 

1976 var året då jag fick upp ögonen för honom och vi blev ett par. Två år senare gifte vi oss, och ytterligare två år senare tog vi över Lars-Martins barndomshem som blev den oas vår familj behövde. 

Vår första dotter, Anna, föddes 1982 och vi förstod tidigt att hon behövde mer tid än andra barn för att utvecklas. Hon hade en utvecklingsstörning med autism. Det normala livet – det var inte riktigt det vi fick, men vi försökte göra det så normalt som möjligt, vi fick en annan syn på vad som var viktigt och oviktigt. Vår andra dotter, Alida, föddes 1985.

Lars-Martin utbildade sig till ”fräsare” på Kaplanskolan och har genom åren arbetat på Br. Lundbergs, Br. Wikströms, Norrmekanik och Hydrauto. Under sina sista år i arbetslivet hade han rollen som vaktmästare på Wipro. 

När båda våra döttrar flyttat hemifrån tog Lars-Martin upp sitt ungdomsintresse för motorcyklar, som han delade med sin bror Lennart. 2009 tog Lars-Martin över ansvaret för Återfallsknuttarna i Skellefteå, en mc-klubb för veteranmotorcyklar. Några år senare engagerade sig Lars-Martin även i den nationella klubben: Motorcykelveteranerna Sverige – där han under flera år var kassör. Lars-Martin har alltid haft lätt för att ta kontakt med nya människor, så föreningslivet har passat honom bra. 

Skellefteå AIK följde han också genom åren, och när han 2012 fick frågan om han ville sköta matchklockan i seket så var det givet. Han fick avsluta det arbetet storslaget när han i våras var med och lyfte SM-bucklan.

Familjen var honom kär. Han hade nära kontakt med alla sina syskon. Och när vårt första barnbarn föddes så blev resorna till Östergötland, dit vår dotter Alida flyttat, allt tätare. 

Lars-Martin fick sin prostatacancer för drygt 4,5 år sedan. Efter att han opererats fick han veta att cancern var kronisk. Men han levde verkligen fullt ut de sista åren, med många som bad för honom. Den 22 maj fick vi veta att cancern förvärrats och krafterna försvann fort. Sin sista tid kunde han vara i sommarstugan som vi har hemma på gården, tack vara den hjälp han fick av Palliativ Medicin. 

Lars-Martin skulle ha fyllt 69 år den 26 juli.