Den 8 januari 2024 avled min pappa Lasse på Solbacka i Norsjö. Han blev 80 år.
Pappa föddes i Kalmar och växte upp med sina föräldrar och yngre bror i en lägenhet nära stadens centrum. Som ung hjälpte han under skolloven sin far att leverera varor i den så kallade bananbilen till livsmedelshandlarna på Öland. Han studerade i Gamleby samt Malmö och blev kemiingenjör. Värnplikten gjorde han på Ing1 i Solna.

Efter jobb i Kumla så valde han att styra kosan norrut och ta anställning på Siporex i Skelleftehamn. Bröderna Sundberg lockade honom till en dans i Malå och presenterade honom för systern Dagmar. Det blev bröllop 1968. Efter att tragiskt ha förlorat sitt första barn så föddes dottern Anna 1970. Familjen bodde då i Klemensnäs där Lasse i 20 år jobbade på Scharins Söner/Unitex, först på labbet och sedan som arbetsledare. Resterande 20 år i arbetslivet fortsatte Lasse som arbetsledare på Samhall i Malå där han bland annat ansvarade för kvalitet och ISO-certifiering. 

Under de yrkesverksamma åren körde pappa varje sommar de 120 milen enkel väg till Kalmar. Han gillade att bada, sitta i solen, plocka jordgubbar och äta kroppkakor. Ledig tid under resten av året spenderades gärna i mammas föräldrahem i Brännland mittemellan Norsjö och Malå. Mot slutet av livet övertog mamma och pappa huset i Brännland. De bodde då i lägenhet i Norsjö, men såg till att åka till huset så mycket de kunde. 

Sport var alltid det stora intresset. Som ung var pappa duktig i friidrott, handboll och fotboll. Han åkte längdskidor och var målvakt i hockey-bockey-laget. Senare i livet följde hans tv:s sportsändningar med stort engagemang. Viktigast var hockeyn och han missade aldrig en SAIK-match. I fotboll var Kalmar FF alltid favoritlaget. 

Pappa var nyfiken. Han intresserade sig för ny teknik, använde appar och tog reda på fakta genom att googla. Han gillade frågesport och löste gärna korsord. Pappas lokalsinne var oöverträffat, hade han varit på ett ställe en gång så hittade han. Han var ansvarsfull, plikttrogen och noggrann med det ekonomiska. Hans trygghet låg i rutinerna.
De sista åren levde pappa ensam efter att mamma gått bort 2019. Pandemi och långt avstånd till barn och barnbarn var en utmaning, men ensamheten bekom inte pappa särskilt mycket. Han fick fint stöd från fina människor i Norsjö och vi utnyttjade de digitala möjligheterna till kontakt. De sista månaderna bodde han på Solbacka och blev väl omhändertagen.