Lars-Göran Åström har somnat in på Skellefteå lasarett den 25 januari 2024. 
Pappa hade humorn i behåll ända fram till slutet. De sista timmarna fick han ta avsked från barn och barnbarn och tillsammans med oss skrattade han åt gamla minnen och tokigheter. Ett fint avslut innan pappa till sist släppte taget om livet, omgiven av sina barn samt systern Christina som han genom hela livet stod väldigt nära. 
Han föddes i Dala-Floda1947, son till Zackarias och Ulla. Familjen flyttade till Ursviken där han växte upp och 1951 föddes systern Christina som blev den människa som följde honom genom alla livets dagar. Hon var hans närmaste och förtrogna, en stor trygghet och glädje för honom. Kicki har ställt upp obeskrivligt mycket både för pappa och alla i familjen. 
I ungdomen arbetade han i familjens konditori, med timmerflottning och på Skellefteå Ångbryggeri. Studerade till socionom vid Umeå Universitet, glada minnen likväl som militärtjänstgöringen. Därefter arbetade han som personalkonsulent, företagshälsovård i Norr- och Västerbotten. 
Träffade Ann-Sofie och de fick oss barn; Magdalena 1974, Magnus 1977 och Mikaela 1982. Våra föräldrar gick senare skilda vägar.
Pappa var en flitig motionär; simmade kilometervis och ägnade otaliga timmar med oss barn på badhuset. Promenerade, åkte skidor, gick buggkurser och dansade. Planterade buskar och träd, renoverade gamla möbler. Älskade hundar. Lars-Göran ville ha ordning och fint; städade och dammtorkade, ville gärna klä sig propert. Han var allmänbildad och följde nyhetssändningar och idrottsevenemang på tv till och med de sista dagarna i livet.

Pappa hade livlig fantasi och barnasinnet kvar hela livet. Han uppskattade att leka och hitta på bus och rackartyg med barn i sin närhet. 
Allra bäst trivdes pappa i sin sommarstuga i Lillsand- Bygdsiljum. Där påtade han på, plockade bär, åkte båt och lekte med barnbarn. 
Tack vare stöd av sin syster Christina kunde pappa bo mycket i stugan livet ut- varje påsk, hela sommaren och långt in på hösten. Där eldade han i kaminen, vilade på soffan. Njöt av radion, solen, altanen, glasstrutar, godis och gofika. Det är på Lillsand vi kommer att minnas honom allra mest.

Vi brukar säga att pappa har fler liv än en katt. Sista åren drabbades han av en rad allvarliga sjukdomar men har kommit tillbaka och överraskat oss gång på gång. Till slut orkade inte kroppen mer. Pappa hade en stark barnatro som bar honom genom livet och vi är säkra på att han håller koll på oss från ovan. 
Barnen