Lars-Erik Ek avled den 7 oktober 74 år gammal. Närmast sörjande är barnen Åsa och Anna samt brodern Jan-Ove.
Lars-Erik föddes i Raggsjö inom Norsjö kommun av föräldrarna Holger och Margareta Ek. Där växte han upp på den lilla bondgården tillsammans med de äldre syskonen Ulla-Britt och Jan-Ove. Som liten blev livet något dramatisk när han fick ett stort kruppanfall under ett stort snöoväder. Pappa och mamma fick tillsammans skjutsa honom på en spark i ovädret till närmaste större väg för att sedan med bil ta sig till Norsjö sjukstuga.
Redan i ungdomsåren visade han stort intresse för natur och växter. Han kom till exempel på att sätta sticklingar för att på så sätt få en fin svartvinbärsodling. År 1966 avvecklades jordbruket då föräldrarna med Lars-Erik flyttade till Umeå. Det blev gymnasieutbildning på Östra Gymnasiet. Därefter blev det universitetsstudier med inriktning på kemi och informationsbehandling. Hans första arbete var att jobba i Svante Wolds grupp i kemi med att utveckla numeriska metoder för att lösa kemiska uppgifter med IT-teknik. IT-tekniken blev därefter hans stora intresse. I mitten av 70-talet flyttade han till Stockholm, där han har jobbat med flera stora IT-projekt som flygledningssystem till flygplaster i Moskva.
I slutet på 70-talet träffade han sin Siw hans stora kärlek. Tillsammans med Sivs barn Åsa och Anna, som adopterades, blev villan i Danderyd den fasta punkten. I början av 90-talet drog flyttlasset för hela familjen till Adelaide i Australien. Där jobbade Lars-Erik med stridsledningssystem för u-båtar som svenska Kockums levererade till Australien. Det var en underbar tid för hela familjen och Australien blev ett kärt land dit han ofta återvände. Efter återkomsten till Stockholm blev kommunikationssystem för mobilnät hos Eriksson hans arbetsområde med resor till krisdrabbade projekt i olika delar av världen. Men ödet ville annat. För 20-år sedan gick Siw bort. Efter Lars-Eriks pensionering blev hans stora livsuppgift att utveckla stugan på Tarv utanför Obbola. Jag såg honom ofta med allt från att gräva ner dräneringsrör eller planera ut matjord för att förbättra gräsmattan.
För en månad sedan så drabbades Lars-Erik av en svår cancer. Men han höll modet uppe och gav mig ofta uppgifter hur jag skulle hösta på Tarv så att det blev som han ville. Lars-Erik vårdades den sista veckan på Axlagården i Umeå där han dog lugnt och stilla.
Brodern Jan-Ove Ek