Författaren Kurt Salomonson, Umeå, har gått bort i en ålder av 94 år. Han sörjes närmast av sin dotter Ann Salomonson med familj och syskon.
Kurt Salomonson växte upp i Hjoggböle, byn söder om Skellefteå som var hem för flera författare, däribland P.O. Enquist och den yngre systern Anita Salomonsson. Fadern tillhörde inte bönderna i byn, utan arbetade som snickare och daglönare. Tidigt insåg Kurt att han inte ville följa i faderns fotspår. Han hade gripits av den nya tidens löften om att livet inte var förutbestämt. Det gjorde att han redan som mycket ung var mån om att bli något annat. 

Till faderns förtrytelse skaffade han sig en skrivmaskin på avbetalning och började som femtonåring skriva sportnotiser och krönikor i Norra Västerbotten. Det var författare han skulle bli.
Snart lämnade han hembyn och gav sig ut i världen och arbetade i gruvorna i Laisvall och Pershyttan. Det var erfarenheter som låg till grund för debutromanen Hungerdansen (1955) och genombrottsromanen Grottorna (1956), som behandlade tvångsförflyttningen av silikosskadade arbetare i Laisvall. 

Störst avtryck gjorde han med trilogin Mannen utanför (1958), Sveket (1959) och Skiljevägen (1962). Trilogin var en uppgörelse med många av de värden som kännetecknade folkhemmet. Det materiella välståndet var nödvändigt, men utifrån sina egna erfarenheter av att bryta sig loss var det ännu viktigare att kräva att arbetet var meningsfullt och skapande. Arbetsglädje var för honom ett honnörsord. Trilogin gav upphov till en häftig debatt och han fick hård kritik av ledande inom arbetarrörelsen. Kurt Salomonson förde in frågor om arbetets värde som är aktuella än idag.
Han hade höga ambitioner med sitt författarskap, han var en himlastormare, och ville skildra förhållanden och missförhållanden i hela samhället. Dit nådde han inte, men kom långt nog. Han erhöll flera litterära priser och blev 1990 hedersdoktor vid Umeå universitet. En viktig röst har tystnat.