Vår pappa, Kurt Lindh, har avlidit efter en kort tids sjukdom i en ålder av 88 år.
Kurt växte upp på Norrböle, i en familj bestående av pappa Helmer och mamma Märta, samt bröderna Kjell, Martin och Staffan.
Kurt tänkte först utbilda sig till träslöjdslärare, och arbetade ett tag på Åsells möbler där han även gjorde sitt gesällprov.
Valet föll ändå på en byggteknisk utbildning han anställdes på Larco, där han var arbetsledare då Domus (CK) byggdes. Efter några år i byggsvängen blev han anställd av Folksam som skadereglerare/-ingenjör och jobbade i Umeå, Luleå och Skellefteå. I sitt jobb körde han 1000-tals mil och kände till varje by och ”håla” i norra Sverige.
Pappa träffade sin blivande fru Siv på dans och de gifte sig midsommar1960 och fick tillsammans oss barn, Mikael och Monika. Pappa och mamma levde tillsammans fram till hennes för tidiga bortgång 1998. Tre år därefter hade pappa turen att möta sin ungdomskärlek Irma Öhman och de levde som särbos fram till att hon gick tyvärr också gick bort 2013.
I mitten av 60-talet rodde pappa förbi en udde i Brattåsfjärden där han såg en ledig tomt som han blev förtjust i. Då mamma hellre ville ha en stuga på hällor krävdes det lite övertalning innan mamma gav med sig. Bräda för bräda byggde de sedan upp vårt sommarparadis, och stuggrannarna kom att bli som en andra familj.
Pappa fick fyra barnbarn, Mattias, Klara, Samuel och Lova och de låg honom alla varmt om hjärtat. Han var klok vår pappa, duktig på att lösa problem rent praktisk men även fantastisk i relationer. Han var social och ung i sinnet - barnbarnens vänner lät pappa vara med när de hade sina fester i stugan i Brattås.
Renovering och förändring var papps stora fritidsintresse. Stundtals åkte han alltid omkring med en bräda på biltaket - ”om utifall att”. Hammaren blev hans signum. Oändliga projekt har han genomfört, från ritningar, byggnader, möbler, finsnickerier. Sin stora erfarenhet som skadereglerare gjorde att han var en kunnig byggnadstekniker och han bidrog med sin kunskap och praktiska hjälp i hela vänskapskretsen. Även när kroppen krånglade ställde han i ordning så han kunde fortsätta snickra och måla.
Pappa kommer att fattas oss. Vi är enormt tacksamma för den gemenskap vi hade tillsammans. För hans omsorg och intresse för alla hans nära och kära, för alla kloka ord, samtal och goda råd. Vi ska försöka leva i hans anda.
Monika och Mikael