Kurt föddes i Burträsk på juldagen 1946, son till Ellen och Assar och lillebror till Marianne. Som vuxen flyttade Kurt till Skellefteå tillsammans med sin livskamrat Hjördis. Efter studier på Kaplanskolan på eltekniks linje 1979-1980 började han arbeta på Skellefteå lasarett där han var medicintekniker i över 30 år. Han uppskattade sitt arbetsliv men var även glad att bli pensionär vid 65-årsåldern. Det som verkligen var signifikant för Kurt var hans stora intresse för teknik – störst var intresset för bilar. Ett intresse han hade från barnsben till livets slut. Vänner, bekanta och grannar fick hjälp med sina bilar när dessa inte fungerade. Det fanns nästan ingen bil han inte kunde fixa. Han älskade musik, gärna högt i bilstereon körandes (lite för snabbt) längs motorvägen med naturen fladdrade förbi.
Även om Kurt och Hjördis kom att bo i stan var stugan i Norra Åbyn den självklara platsen under sommaren. Här fiskade, badade och arbetade de i skogen. 1980 föddes deras dotter Veronika och så småningom kom även barnbarnen Emilia, Liam och Tone, vilket gav den barnkära Kurt mycket glädje. Djur var ett stort intresse och både katt, hund men även en tam uggla var husdjur.
Kurt var en man som kunde mycket. Det han visste om bilar var inte värt att veta. Han kunde däremot ingenting om hushållsarbete. När jag som dotter frågade om varför han aldrig hjälpte till hemma svarade han ”jag får inte för facket” alternativt ”det blir för hög arbetsbelastning då”.
Kurt var en person med ett stort socialt umgänge och fika på CK såväl som på Ica maxi var viktiga sociala ytor för honom när han blev äldre. Han hade alltid nära till ett skratt och ett skämt.
Kurt somnade stilla in på Skellefteå lasarett måndagen den 26 augusti omgiven av sina närstående efter en tids sjukdom.