Kjell Karlsson, Råneå, har 86 år gammal hastigt avlidit efter en kort tids sjukdom. Hans närmaste är äldste sonen Magnus, mellansonen Per med hustrun Phayong ”Da”, och barnbarnen Ameli och Annie samt yngste sonen Jesper.
Kjell föddes i Västerbotten, Nysätra, och växte upp i en småbrukarfamilj i Kålaboda tillsammans med systern Miriam. Han tog studentexamen vid Östra Gymnasiet i Umeå och efter militärtjänst, skogspraktik och förberedande skogskurs, började han 1961 sin utbildning till jägmästare vid Kungliga Skogshögskolan med säte i Stockholm.
Redan i ungdomsåren träffades Kjell och Anita. De gifte sig sedan den 5 januari 1965 i Nysätra. Efter avlagd jägmästarexamen 1965 fick Kjell anställning som jägmästaraspirant i Domänverket med placering på Gällivare revir. År 1966 fick han en tjänst som biträdande jägmästare på Pajala revir. Därefter tjänstgjorde han på Domänverkets Luleåregion med placering i Luleå. Kjell och familjen bosatte sig då i Råneå. Kjell slutade 1988 i Domänverket för att tillträda tjänsten som mätningschef på Norrbottens virkesmätningsförening. En tjänst som han innehade fram till dess att de tre nordligaste föreningarna fusionerades till VMF Nord, där han fick en tjänst som projektledare fram till dess han startade egen verksamhet som konsult. Kjell gick i pension år 2000.
Kjell hade många strängar på sin lyra. Under och efter studietiden flitig orienterare, duktig skidåkare och motionär. På våra fester bidrog han gärna med att sjunga Byskevisan och även visor ur Euskefeurats repertoar.
I 18 år hade vi varje sommar en fiskevecka tillsammans, för det mesta i Arjeplogsfjällen. Det var Kjell och hans och mina pojkar och kompisar som låg i tält, gick långt, klarade alla strapatser och hade litet fisk med oss att visa upp hemma. Sedan blev vi litet bekväma och träffades i en stuga för fiske i Laisälven fram till dess att hälsan satte stopp för Kjells deltagande.
Vi har rest tillsammans i Sverige, i Spanien och till bröllopet mellan Per och ”Da” i den lilla Thailändska byn Vien Dienham.
Vi har mycket att tacka Kjell för. Oförtrutet gick han i täten för sällskapet med karta och kompass i högsta hugg och förde oss till de mål vi kommit överens om. Uppmuntrande när orken började tryta och hade alltid goda idéer om vad vi skulle företa oss härnäst.
Kjells vänliga, glada sinne och muntra lynne kommer att saknas av oss alla – en stor krets vänner, kollegor och kamraterna på Jägmästarkursen 61-65 – som han hade regelbunden kontakt med livet ut.
Anders Nordwall, god vän och kurskamrat