Christina Eriksson, eller Kicki som hon kallades kom till världen den 25/7 1946. Hon var nummer tre i en syskonskara på fyra. Hennes föräldrar var Edvin och Märta Barrebo. Kicki var en väldigt duktig skidåkare. Hon var bland annat flerfaldig vinnare i jsm 1964, 1965 tog hon två lag-sm-segrar samt stafettseger tillsammans med systrarna Martinsson.
1966 träffade hon vår pappa, Gary Eriksson ute i skidspåret. Han röjde i skogen och mamma skulle träna. Pappa tog hand om mammas jacka under tiden hon susade runt. Ljuv musik uppstod. Mamma och pappa gifte sig den 31/12 1968 i Lövångers kyrka.
Jonas föddes 1969 därefter kom Johanna 1972, Petter 1974 och Elin 1979. Mamma var en väldigt kreativ person som var konstnärligt lagd. Hon sydde kläder, målade tavlor och hon älskade inredning och var otroligt duktig på det. Vårt barndomshems kök kunde byta färg flera gånger i månaden.
Mamma drabbades av Parkinsons sjukdom i 50-års åldern. Efter några års sjukdom så blev rullatorn och kryckan en nära vän. Mamma gjorde det bästa av situationen och målade både rullatorn och kryckan i favoritfärgen rosa. Hon var en färgstark person som gjorde det hon ville.
Mamma var väldigt familjekär. Hon var den första som kom till undsättning om vi barn behövde hjälp eller om vi bara ville umgås, hon var extra snabb att komma om det vankades surströmming eller nybakat.
Hon var en närvarande farmor och mormor. Mamma drabbades de sista åren av en demenssjukdom. En sjukdom som gjorde att sinnet förändrades och orken inte riktigt fanns där.
Hon kämpade länge för att få leva och finnas kvar. På nyårsdagen, dagen efter hennes och pappas 55 åriga bröllopsdag, så somnade hon in 76 år gammal.
Vi kommer att sakna Kicki. Men vi unnar henne verkligen att få vila.
Familjen