Fredag den 24 november somnade vår älskade mamma och min maka Kerstin Hellgren in. Mamma föddes i April 1949 i Jörn och växte upp där tillsammans med sina föräldrar Elsa och Sture och fem år yngre lillebror Kjell. När mamma fyllde 13 år fick hon diabetes typ 1.
Sjukdomen som kom att påverka hennes liv mot hennes vilja. När mamma slutat realskolan flyttade hon till Vindeln där hon gick på folkhögskolan innan det bar av för en säsong i Hemavan där hon jobbade och åkte skidor.
1972 mötte hon vår pappa Kennet på dans och de blev ett par. De köpte lägenhet på Moröhöjden och 1975 föddes dottern Erika, 1979 föddes dottern Magdalena. 1981 byggde mamma och pappa huset i Ersmark där hon kom att bo fram till påsk 2023 då hon fick flytta in på Hedvigsgården i Kåge.
Barn är något som alltid stått mamma varmt om hjärtat. Både döttrarna Erika och Magdalena, men även alla dagbarn och barnen hon senare kom att möta via jobbet som kokerska på en av förskolorna i Ersmark. 2003 föddes hennes första barnbarn och de kom att utökas till fyra under de kommande 12 åren. Alla fick de en särskild plats i hennes hjärta. De tre äldsta hade hon mer än gärna hemma så fort tillfälle gavs då de bott nära och hon uttryckte flera gånger sorgen över att hon inte kunde träffa det yngsta lika mycket då han bor nere i Göteborg.
När mamma var runt 35 började hon få smärtor som visade sig vara reumatism, och ytterligare några år senare konstaterades att hon även hade osteoporos. Men även dessa sjukdomar ville mamma inte låta sig påverkas av, även om vi runt om såg hur det tärde, hon ville inte vara någon till last. Mamma har varit aktiv och älskat att åka skidor, favoriten var utförsåkning.
Hon gick på cirkelgympa när vi barn var små och hon var även med på längdskidträningar med oss barn. Vid 40 års ålder såg vi hur smärtsamt det var för mamma att tvingas lägga skidorna på hyllan. Mamma och pappa var även ute och dansade mycket när vi barn var små. Hon har alltid haft ett stort intresse att skapa med händerna men stickning och virkning fick hon ge upp fort då reumatismen satte stopp. Sömnaden av kläder försökte hon däremot hålla på med så länge hon var pigg. Hon har även målat mycket på textil.
När vi barn var små ägnade hon sig även mycket åt trädgården, ett intresse hon hade tillsammans med pappa. Något mer som var viktigt för mamma och pappa var husvagnen som de kuskat runt med land och rike under sommarhalvåret, vinterhalvåret har husvagnen de senaste 30 åren stått i Malå.
De senaste tre åren har varit jobbiga för mamma, hon har blivit tröttare och tröttare och fått jobbigare att röra sig. Mamma somnade stillsamt in i fredags kväll med oss döttrar och pappa närvarande.
Vår saknad och kärlek är stor men tacksamheten att få ha haft mamma till vår mamma, fru, mormor och svärmor är oändlig liksom alla ljusa minnen hon lämnat lever kvar.
Nu önskar vi henne vila efter ett innehållsrikt liv.
Familjen