På Luciadagen och efter en tids sjukdom så somnade vår mamma in på Solbacka i Norsjö. Mamma var född 1939 och uppvuxen i Östansjö som yngst av 11 barn till Konrad och Jenny Karlsson.
Efter att ha träffat sin kärlek Sigurd Lindström från Risliden så gifte de sig 1964. Dom bodde först i Bastuträsk för att sedan flytta till Risliden som sedan blev hennes framtida hem. 1965 kom första barnet Birgitta och 1968 föddes tvillingarna Gunnar och Gunilla.
Hennes barndomshem Östansjö låg henne varmt om hjärtat och var en naturlig träffpunkt för henne och hennes syskon med familjer. Dit åkte hon så ofta hon kunde. En sommarstuga byggdes 1966. Där trivdes hon som allra bäst och där satt hon varje dag och tittade ut över den glittrande Hjärteviken.
Mamma var hemma med oss barn i många år innan hon började jobba som hemsamarit. Ett jobb som passade henne bra och där hon var väldigt omtyckt av alla.
Mamma var en glad och positiv person och hade humor och alltid nära till skratt. Hon såg alltid möjligheterna och det ljusa i tillvaron. Mamma levde med värk och livet var inte alltid på topp. Men aldrig man hörde henne klaga. Hon fanns alltid där för oss barn och vår pappa i både ljusa och mörka stunder. Hon var vår trygghet. Vår klippa. Vår inspiration.
Mamma fick också fem barnbarn och två barnbarnsbarn att glädjas åt.
Mamma hade många intressen och var en kreativ själ. När hon inte bakade goda bullar och lagade mat så handarbetade hon. Många är dom alster hon tillverkat och som finns hemma hos oss alla.
Men det största intresset var nog musiken. Mamma började redan som liten att sjunga och lärde sig spela olika instrument. Varje dag satt hon med sitt älskade dragspel och sjöng av hjärtans lust. Hon delade även med sig av sin spelglädje till andra.
Men det största var nog att få vara med när alla hennes tre barn började musicera och uppträda. När vi startade gruppen MoonBoots och när vi var med i revygruppen Risliamatörerna så fanns hon där med inlevelse, engagemang och stolthet. Mamma har nog aldrig missat ett framträdande där vi barn har medverkat.
Musiken betydde så mycket för henne och gav henne både tröst och glädje. Så därför känns det extra skönt för oss anhöriga att musiken också var det som följde med henne in till det sista andetaget.
Vi kommer att minnas vår mamma för hennes godhet och kärlek och med att alltid vilja ge och hjälpa oss alla med något. Hon kommer att vara saknad men i ljust minne bevarad.
Familjen genom dottern Birgitta