Karin Lindström

I gryningen den 27 februari lämnade vår mamma Karin Lindström oss efter en kortare tids sjukdom. Karin föddes 1939 som yngsta barnet till Elin och Axel Lindgren och växte tillsammans med syskonen Ingrid och Kjell upp på familjens gård i Bureå. Minnena från barndomen som vi fick höra berättas var mestadels ljusa, med äventyrliga lekar, älskade katter och vänskaper som i flera fall skulle visa sig vara livslånga. En stor sorg drabbade familjen då mamma Elin gick bort när Karin bara var nio år. 

Karin arbetade i sin ungdom i familjejordbruket men också med postutdelning, på tvätteri och sjukhem. Hon hade ett stort engagemang i scoutrörelsen, som deltagare och ledare. Senare i livet utbildade hon sig till lärare inom textilslöjd och var därefter verksam i yrket fram till pensionen. I början av 70-talet träffade hon Thorvald Lindström och paret gifte sig 1976. De bosatte sig i Hjoggböle där de byggde ut och renoverade Thorvalds barndomshem. Barnen Henrik och Kerstin föddes 1977 och 1980. I Hjoggböle kom de att stanna fram till 2020 då flytten gick till ett hus i Bureå. När pappa inte långt därefter avled bodde mamma kvar fram till sin bortgång. 

Mamma och pappa hade många gemensamma intressen och värderingar och det mesta de tog sig för gjorde de tillsammans. De var kyrkligt engagerade och aktiva i nykterhetsrörelsen och besökte flitigt sammankomster i dessa kretsar. Friluftsliv var något de båda uppskattade och utöver fjällvandringar tog de ofta långa turer till fots, på cykel eller skidor i hemtrakterna. Vi minns också de många semesterresorna med bil och tält, i Sverige, grannländerna och vidare ut i Europa. 

Karin var en trofast vän, mån om att behålla kontakten med släkt och vänner från olika skeden i livet. Barnbarnen blev ett stort glädjeämne, att få skämma bort dem med lek, läsning och några kakor extra värderade hon högt.

Mamma fann stort nöje i handarbete, odling och trädgårdsarbete. Hon läste mycket och radion stod jämt på medan hon arbetade i hemmet. Ville man ha sällskap på en utflykt var hon alltid redo, nästan oavsett tid eller mål. Kroppen må ha orkat mindre de sista åren men hon fokuserade på och gladdes åt det hon klarade av och fortsatte göra planer för framtiden. När hon lämnade oss var fröna för vårens sådd inköpta, en trave böcker väntade och hon hoppades kunna vara med på nästa barnkalas. Saknaden efter vår älskade mamma är stor men vi gläds åt alla fina minnen från tiden vi fick tillsammans.