Vår syster har lämnat oss. Älskad och saknad. Karin växte upp i Lund, Skellefteå som äldst av fyra syskon. Efter grundskola och genomfört gymnasium flyttade hon till Umeå för vidare studier. 

Under åren i Umeå och sedan i Uppsala tog hon en fil. kand.-examen i engelska och svenska, men det blev inom vården hon kom att arbeta livet igenom. Först som hemsamarit i Umeå, sedan som undersköterska och därefter sjuksköterska på Thoraxkliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och i hemstaden Skellefteå. De sista åren i arbetslivet i Burträsk, som personlig assistent.

Karin lämnade Umeå för Uppsala och bodde där fram till 1999, då hon vände hemåt igen och bosatte sig hos vår mamma i Lund. Efter några år flyttade hon till Anderstorp, Skellefteå med sina älskade katter och de sista åren bodde hon i Burträsk. Där trivdes hon med att ha naturen runt knuten och närheten till Burträsket var till stor glädje.

Vår syster Karin var en gladlynt och verbal person, uppskattad för sin ljusa livsinställning och sin öppenhet och tolerans gentemot människorna i sin omgivning. Hon tyckte om att läsa, måla akvarell och handarbeta. Som ung sydde hon gärna sina egna kläder, stickade och virkade.

Karin tyckte också mycket om att skriva. I sina bloggar och på egna hemsidor har hon publicerat många berättelser och livserfarenheter. Hon har dessutom haft stort intresse för släktforskning och kunnat upplysa oss övriga om förfäder, släktgårdar och våra föräldrars liv. 

Karin har ägt en kristen tro hela livet och har varit kyrkligt aktiv varhelst hon bott. Sången och musiken var en viktig del av hennes liv, inte minst under några år i ungdomen då hon var den del av den ambulerande Sommarkyrkan i Skellefteå och Västerbotten.

De sista åren kom sjukdom att prägla tillvaron. Ända fram till slutet var hon så glad och tacksam över livet och den vård hon fått. Hon var också glad över att få sluta sina dagar med den käre vännen och livskamraten Harry vid sin sida. Jag tror också att hon började längta ”hem”. Hon avled stilla i trygg förvissning om att hon nu skulle få möta sin frälsare. 
Familjen, genom Lena