I en liten by, Tåsjö, i Sveriges vackraste dal föddes Kajsa 1947. Hon var äldst i en skara på tre, syster Ingrid och bror Bengt. Hennes föräldrar var bönder och bland råmande kor, höskullar och sommarängar växte hon upp. 

Kajsa ville se världen bortom byn och åkte redan som 16-åring och jobbade på annan ort. Hon fortsatte sedan sitt utforskande av världen och jobbade bland annat som sjukvårdsbiträde i Uppsala. Hon påbörjade sin sjuksköterskeutbildning 1969 i Sundsvall. Kajsa var sjuksköterska livet ut. Hon gick specialistutbildning till IVA-sköterska 1973, arbetade på sjukhus i Malmö, Uppsala och i Skellefteå. Hon arbetade på IVA och akutmottagning och avslutade sitt yrkesliv som företagssköterska. Kajsa var kunnig och omtyckt i sitt yrke. 

1973 träffade hon sin livskamrat Almer och de fick ett långt och äventyrligt liv tillsammans. 1975 fick de en dotter, Linda, och 1978 en son, Jonas. 

Som pensionär engagerade hon sig i kvinnojouren för att stötta våldsutsatta kvinnor. Kajsa hade ett stort hjärta och var generös och omtänksam. Hennes dörr var alltid öppen för den som behövde. Hade någon ett problem så gjorde hon det hon kunde för att hjälpa till. 

Kajsa var som person glad och positiv, ärlig, hade humor och visste vad hon ville och vad hon tyckte. Hon var orädd och handlingskraftig till sin natur. Hon tog för sig av livet. Hon hade många intressen, läsa, blommor och växter, som ung dansade hon mycket. Hon var kreativ, vävde mattor och stickade sockar till alla barnbarn. 

Att resa var ett av hennes största intressen. Hon och Almer reste på många olika sätt och världen över genom hela livet. När de fick barnbarn så bjöd de alla sina barn, barnbarn och bonusbarnbarn på många resor tillsammans. I tomrummet och sorgen så är minnena från de resorna en tröst för alla oss som hon lämnar efter sig.

Saknaden efter Kajsa är stor hos oss alla. Men glädjen och tacksamheten av att ha fått ha henne i våra liv och alla fina minnen är större. 

Linda och Jonas med familjer