Mitt på dagen, den 19 oktober, när solstrålarna lyste som vackrast genom fönstret somnade Josef in med sin hand i min och våra kära barn Pär, Jenny och Hanna vid sin sida. Han somnade in i det hus som vi byggde 1962.
Josef växte upp i Holmträsk, Åmsele tillsammans med fyra syskon och föräldrarna Elin och Algot Gustafsson. Vid stranden av Holmträsket byggde vi också vårt sommarparadis där vi tillbringat mycket tid genom åren fram till försäljningen.
Tidigt började Josef med skogsarbete men 1959 kom han till Bastuträsk och anställdes som bussförare, eller som det så flott kallades Diligensförare vid Kungliga Postverket, ett arbete som han fortsatte med fram till mitten av 80-talet då en arbetsolycka, med ryggskador som följd, ledde till sjukpension.
Kort tid efter att han flyttade till Bastuträsk träffades vi och fick leva sida vid sida i över 60 år, den 24 september i år kunde vi fira vår 62a bröllopsdag. Han var då svårt tärd av sjukdomen, men som bröllopsmiddag önskade han sin favorit rätt, ”blodpalt med älgfeta”. Det serverades också, men tyvärr blev det mest en syn för ögat för honom.
Familjen har vuxit under åren och förutom våra 3 barn kan vi nu glädjas åt 5 barnbarn och 8 barnbarnsbarn.
Josefs största intresse har varit omsorgen om familjen, jakt, svamp- och bärplockning, körsång. Trots att Josef växte upp i en generation där mannen inte skulle ta något ansvar för ”kvinnogöra” blev han en hejare på matlagning och bak. Ingen kan grädda så goda tunnpannkakor eller baka mazariner som han. Eller baka mjukkaka i bagarstugan. Han gick till och med, som ensam man, en kurs i konsten att baka korntunnbröd.
Trots svår ryggvärk försökte han utan klagomål alltid hålla sig sysselsatt och i rörelse. Tyvärr upptäcktes i början av året, men alldeles för sent, att han drabbats av cancer. På dagen 6 månader efter sin tarmoperation somnade han in. Trots att han kämpade blev det cancern som segrade.
Mitt i sorgen och saknaden känner jag tacksamhet över alla år och att hans önskan att få somna in i hemmet kunde genomföras. Det hade inte kunnat uppfyllas om inte den fantastiska Palliativa vården i Skellefteå funnits. En vård som fungerar när sjukvård är som bäst.
Ensamheten, sorgen och saknaden är enorm för oss alla i familjen, men hans tappra mod och humor in i det sista är en tröst för oss i denna svåra stund. Hans berättelser om olika upptåg kommer barn, barnbarn och barnbarnsbarn alltid med ett leende bära med sig.
Gudrun