Janne växte upp i Rotsjön, son till Halvard och Märta Nyström.
Han var näst yngst i en syskonskara på fyra. Han kom tidigt in i arbetslivet och fick hjälpa till på gården med jord och skogsbruk. Idrott var en stor passion genom livet, han åkte Kalvträskloppet och Vasaloppet och spelade ishockey i Västanträsk och Åsträsk. Många historier har berättats från den epoken. Yrkeslivet började han på sågen i Forsliden, vidare till Dalqvists snickeri i Burträsk, efter en flytt till Umeå började han på Byggprodukter, och sedan på Norrlands Färg. Han träffade Britt-Inger (född Nilsson) 1967 och de gifte sig 1972.
Deras flyttlass gick i slutet på 60-talet först till Teg, sen till Östra Kyrkogatan vidare till Obbola innan de tog över Britt-Ingers hemgård i Ljusvattnet Burträsk där de blev byn trogen till slutet.
Där bedrev de jord- och skogsbruk och han startade även Nyströms Måleri, där många sommarjobbare erbjöds jobb genom åren. Åtskilliga hus och lador sprutades med faluröd genom åren. Han hjälpte även sonen att starta upp en skoterdemontering.
Flitig skogsarbetare och trots både cancer och en stroke 2012 så röjde han flera hektar skog.
1981 föddes sonen Marcus. De trivdes i varandras sällskap och följdes genom livet med daglig kontakt. Sonen jobbade varje sommar ihop med sin far och tog sedermera över måleriet då Janne gick i pension. Janne var en eldsjäl som ställde upp i föreningslivet i Ljusvattnet IF och i Burträsk Hockey som ledare, såg till att fixa med ljusungsbröd och rökt fläsk från Tallträsk varje Burträskmarknad.
Han missade sällan en match under sonens aktiva karriär. 2008 och 2010 föddes hans barnbarn vilka han älskade stort.
Även där följdes varenda match från sidan tills orken tröt.
Höjdpunkterna var då sonen spelade Tv-pucken och fotboll i länslaget. Även resor till Kina, Sri Lanka, solsemestrar, fiskeresor till Norge eller besöka släkt i Göteborg.
Han var med att starta igång skotertävlingar i Ljusvattnet och började även tävla själv på ålderns höst. Stövarjakt och älgjakt låg varmt om hjärtat och något han såg fram emot varje höst. Trots att stroken innebar att han inte kunde fortsätta jaga så köptes det en ny jaktradio för att följa händelserna. Sista åren försämrades hälsan och han fick palliativ vård i hemmet och vård av Britt-Inger, han fick ta sina sista andetag omgiven av sina nära precis som han önskade.
En fantastisk make, far och farfar, svärfar har lämnat oss i sorg men vi vill minnas den starka person han en gång var.