Ingvar Holmquist efterlämnar hustrun Ewy, tre döttrar med familjer och vänner. Han blev 88 år.
Att kort sammanfatta Ingvars liv är omöjligt, men här är ett axplock. Han föddes mellan två systrar på det lilla torpet ”Väst a Berge’’” i byn Mörttjärn. En spjuver, och buset fanns kvar hela livet. När han var 13 år började han jobba som hästkusk i skogsbruket, samt tog stor del i skötseln av jordbruket.
Fotografering var tidigt ett intresse och i tonåren grunnade han över om det var möjligt att uppfinna en lampa som lyste svart så att man skulle kunna framkalla filmer fast det var ljust.
I tonåren kände han kallelsen till pastor så efter lumpen i Boden, där han träffade sin stora kärlek Ewy, flyttade han till Lidingö för att läsa till pastor i Svenska Missionsförbundet. Under studietiden jobbade han som ”krogpastor”, innan ordet ens fanns, i Stockholms undre värld. Första tjänsten blev Norsjö, här föddes en dotter, därifrån gick färden till Umeå där ytterligare två döttrar föddes, så till Kalix, tillbaka till Umeå, för att slutligen landa i Vännäs, vilket blev platsen där han bodde i längst i sitt liv.
Ingvar tjänstgjorde som bataljonspastor i FN två perioder. Vid hemkomsten från Cypern 1969 introducerade han kebaben som ”Baggbölare” på Baggböle Herrgård. Som Rotarymedlem sedan 1970-talet uppskattade han under många år det erfarenhetsutbyte och kontaktnät över hela världen som medlemskapet erbjöd. Han tyckte om att vidga vyerna och trots minimala språkkunskaper lyckades han alltid göra sig förstådd.
Musiken var mycket viktig, under sin tid i Norsjö och Bastuträsk startade han ett 10-tal olika musikgrupper och många musiker i bygderna fick sin första skolning i musik av Ingvar.
I nästan 30 år var han huvudansvarig för “Mörttjärnmötet”, en tältmöteshelg som samlat in drygt 520 000 kr till förmån för EFS-mission.
Även som pensionär var han mycket uppskattad och efterfrågad. Förutom att föra ut det kristna budskapet, vilket han aldrig tröttnade på, så var det arbetet för nykterhet som hans hjärta brann för, han var djupt engagerad i MHF och en eftertraktad antidrog-föreläsare i skolorna.
Föräldrahemmet blev somrarnas andningshål, där gavs tillfälle till avkopplande hårt kroppsarbete. Om Ingvar inte blivit pastor låg uppfinnare, reklamman, konstnär, reseledare, skribent, lärare, entreprenör nära till hands. Långt efter pensioneringen snurrade hans huvud av idéer och uppslag, ibland blev det så mycket att han inte kunde sova då han inte längre hade ett naturligt utlopp för allt han kom på.
För knappt ett år sedan flyttade han till Borgmästargården i Vännäs. Ewy hälsade på var och varannan dag. Väggarna pryddes av bilder på hela familjen, han mådde alltid som bäst när hela familjen var samlad, och glädjen över barnbarnsbarnet med mellannamnet Ingvar var stor.
Som alltid kommer slutet fort, även när det är väntat, och den sista inplanerade resan till huset vid foten av Holmqvistberget i Mörttjärn hann aldrig genomföras. Det blev Himlen istället.
I tacksamhet,
Familjen