Ingrid Margareta Linnéa Sundqvist, född Johansson, avled hastigt den 4 januari på Skellefteå lasarett. Hon var 93 år.
Mamma föddes i Norrköping den 16 april 1930 och blev Linnéa och Algot Johanssons enda barn. Efter avslutad skolgång började mamma arbeta som växeltelefonist på Televerket. Ett arbete hon trivdes med och blev kvar i under åren i Norrköping.
År 1950 gifte hon sig med Sven Erik Jakobsson och 1951 föddes dottern Anette. 1953 blev mamma änka. Efter en tid träffade hon Emil och de två gifte sig 1954.
Pappas arbete förde dem till Västerås, där föddes jag 1956. Pappa reste mycket så mamma hade allt ansvar för oss barn och hemmet, men klarade det så bra. Familjen flyttade tillbaka till Norrköping i cirka sex år, därefter till Huskvarna och sedan till Skellefteå, som blev sista hemorten.
Mamma var sedan ungdomen modeintresserad och tyckte om kläder och vackra saker. Allt skulle matcha, kläder, skor och smycken. En ny vårdräkt var ett måste varje år. Ofta var det även hatt till.
I unga år började hon brodera dukar, sticka och sy. Det var en stor hobby för henne så länge hon hade synen kvar. Ofta satt hon uppe långt in på kvällarna och broderade. Mamma sydde även våra examensklänningar och vi kände oss så fina i dem.
Tillsammans byggde mamma och pappa stugan som kom att bli deras oas. Hela sommarhalvåret tillbringade där. Efter pappas död 1986 fortsatte mamma att vara där så länge hon orkade trots att hon varken hade bil eller telefon.
Mamma fick till sin stora glädje fyra barnbarn och fem barnbarnsbarn. Hon älskade dem alla. När dottern Anette drabbades av cancer och avled hastigt år 2000 dog också en stor del av mamma. Den djupa sorgen bar hon inom sig.
De sista åren blev mamma allvarligt sjuk vid flera tillfällen. Hon talade mycket om den goda vården hon fick, trots pandemin. Hon förlorade synen för ett år sedan och fick som tur var både operation och injektioner på ögonmottagningen. Detta gjorde att hennes livskvalité förbättrades och hon kunde klara sig själv med lite hemtjänst och trygghetslarm.
Mamma var en kämpe, hon ville klara sig själv, inte ligga någon till last. Detta medförde att vi anhöriga stöttade lite mer.
Julen 2023 blev den sista tillsammans, men mamma var glad över att orka komma till oss. Den 27 december blev hon inlagd på lasarettet och kände sig trygg på medicinavdelning 6 och sa ofta de sista dagarna att alla var så fina där. Nu blev det tomt, men vi, familjen, har många fina minnen att ta fram.
Dottern Pia