Ingemar Pettersson har avlidit 88 år gammal. Han sörjes närmast av makan Gunhild samt barnen Tord, Anette och Anna med familjer.
Ingemar föddes i Gunsmark och var näst yngst i en syskonskara på fem. Syskonen fick tidigt börja hjälpa till hemma på gården eftersom mamma Elsa dog i tidig ålder. Kanske det var det som lade grunden till hans stora omtänksamhet och hjälpsamhet senare i livet. Om någon behövde hjälp så såg han till att ta sig tid och ofta småspringande med glatt humör hjälpa till.
Ingemar kom till Örviken i samband med att tunnbinderiet flyttade dit från Robertsfors, anställningen övergick senare till arbete på Örvikens såg där han sedan arbetade fram till sin pension.
I slutet på 50-talet träffade Ingemar sitt livs kärlek Gunhild som han gifte sig med 1962 och delade livet med ända fram till sin bortgång.
Några år senare berikades livet med barnen Tord, Anette och Anna. De flyttade också i samband med det in på deras smultronställe och vackra gård vid Örvikens strand. Ingemar älskade att vara ute och ”påta ”i trädgården från tidig morgon till sen kväll. Inte ens höstmörkret kunde stoppa honom, fler än en gång kom sladdlampan till hjälp.
Ingemar var en livsnjutare som kunde finna glädje även i de små tingen, man kunde höra honom glatt visslande både till och från jobbet, gnagandes på ett grässtrå i trädgården eller nedböjd i bärskogen. Han hade en härlig nyfikenhet på allt som hände runt omkring honom, ett stort intresse för andra människor och var väldigt generös och social med i princip alla han mötte stor som liten hela livet.
Det var roligt att se att hans barnasinne aldrig avtog och med entusiasm och glädje roade han sina älskade barnbarn och sedermera även sina barnbarnsbarn med både klurigheter och busigheter.
Ingemar trivdes och levde nära naturen på många sätt, på sin gård i Örviken, ute på havet fiskandes, i bärskogen eller på skidor i fjällen och alltid med samma glada omtänksamma, oegoistiska och trivsamma sätt.
Saknaden efter honom är stor men minnena efter hans fina personlighet gör det hela ljusare. Vi hoppas att han nu är någonstans i en stor härlig trädgård, visslandes och förgyller andras dagar på samma sätt som han gjort för oss fram tills nu.