Min älskade make, vår far, farfar, morfar och morfarsfar har lämnat oss i stor saknad, men alla vackra minnen lyser igenom i sorgen. Ingemar somnade in lugnt och fridfullt omgiven av sin familj som var så viktig och dyrbar för honom. 
Ingemar växte upp på Teg i Umeå som den äldre av två bröder. Efter avslutad grundskola och gymnasieutbildning utbildade han sig till elektriker. 

Sin andliga hemvist hade han i EFS-kyrkan och där träffade han också mig, Linnéa, som fick förmånen att bli hans fru. Många ljusa minnen av vår tid tillsammans blir extra dyrbara i saknadens skugga. 

När min första lärartjänst tog oss till Skellefteå så hade vi hittat vår plats på jorden. Vi köpte hus i Bergsbyn, fann nya vänner, och Ingemar startade sin egen elfirma. Vår familj växte - och vi blev välsignade med fyra barn. Bergsbyn blev vårt hem, och Bergsbykyrkan vårt andliga hem. Vi trivdes med tillvaron och livet log mot oss. 

En takskottning hos Ingemars mamma fick livet att gunga då Ingemar ramlade och bröt ryggen. Det blev månader på sjukhus men med Guds hjälp, mycket träning och stor uthållighet kom Ingemar hem igen till ett liv med nya förutsättningar. Trots alla prövningar lyckades Ingemar förbli den genompositiva och tjuriga personen han alltid varit och förblev. 

De sista åren innan Ingemar gick i pension jobbade han på Skellefteå Kraft, en tid som betydde mycket för honom. Sången betydde också mycket för honom. Ända sedan tonåren sjöng han i kör. Den sista blev ERFA-kören i S:t Olovskyrkan där han var med så länge orken tillät. 
Hans positiva livssyn och hans gudstro har burit honom genom sjukdom och olyckor. Hans förmåga att alltid klura ut nya sätt att göra sysslor och lösa problem slutade aldrig att förvåna hans omgivning. 

Ingemar har lämnat oss med de ljusaste av minnen. Vi ser fram emot att få kramas igen i himlen.