Vår mamma Ingegerd Viklund avled tisdagen den 27 juli efter en tids sjukdom i en ålder av 90 år. Hon var född i Krångfors, dotter till Arthur och Ruth Stenlund och växte upp med sin bror Erik och bonusbror Ingemar. Vid 14 års ålder förlorade hon sin biologiska mor vilket gjorde att hon fick ta väldigt stort ansvar för hushållet och tidigt även börja förvärvsarbeta och försörja sig själv. Detta har troligen bidragit till hennes styrka och självständighet.
1949 gifte hon sig med Sixten Viklund från Brännan och tillsammans fick de sex barn, varav fyra fortfarande är i livet. Inledningsvis bodde de i en trång lägenhet på Brännan med enbart vedeldning, kallvatten och utedass.
Det dröjde till 1959 innan de äntligen kunde bygga eget hus på Sunnanå till den växande familjen. Båda hade ett stort trädgårdsintresse och byggde tillsammans upp en frodig trädgård med alltifrån fruktträd, bärbuskar till det som gav ögat fröjd. De kom att bo kvar i 50 år fram till 2009 då beslutet, efter många års fundering, mognat fram att sälja huset.
De flyttade till en lägenhet i stan vilket glädjande nog blev ett bra beslut. Båda uttryckte ofta att de stortrivdes i sin nya lugnare tillvaro och satt mycket på sin blomsterprydda balkong eller besöktes av gamla bekanta som återknöt då de bodde så praktiskt till för att titta in på ett fika och en stunds småprat i samband med vanliga stadsbesök. De fick fem fina år tillsammans i lägenheten innan pappa avled 2014. Mamma bodde kvar i lägenheten fram till sommaren 2020 då hennes hälsotillstånd försämrades och hon flyttade in på Ömhetens äldreboende. Utbrottet av Covid-19 med den stränga sociala distanseringen bidrog nog också till beslutet att flytta från lägenheten.
Under sina yrkesverksamma år arbetade mamma bland annat på Spisbaren och fram till sin pension var hon under många år anställd av Norran som tidningsbud, vilket innebar nattjobb sex dagar i veckan och att samtidigt orka ta hand om hushållet och oss barn.
Mamma har alltid satt familjen främst och uppfostrade oss barn med bestämdhet, rättvisa, kärlek och värme. Hon har alltid funnits där för oss både under vår uppväxt och sedan vi blivit vuxna med egna barn. Vi minns med tacksamhet och beundran hur hon orkade med, det fanns alltid goda bakverk hemma, alltid plats för alla våra kompisar och vi kunde komma hem och lätta våra hjärtan för henne utan att hon blev irriterad, påträngande eller fördömande. En egenskap som var naturlig för mamma även i relationen till barnbarn och barnbarnsbarn.
Även om mamma mot slutet alltmer drabbades av fysiska krämpor så fick hon behålla sitt skarpa intellekt. Hon höll sig uppdaterad om sin omvärld både när det gällde samhälle och kultur och var alltid mån om att hålla rent och snyggt, piffa sig med nya blusen eller pryda hemmet med nya gardiner eller duk på bordet. Omsorgen om oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn var in i det sista viktiga och stora glädjeämnen för henne. Tomrummet och saknaden är stor men alla ljusa minnen bär vi med oss.
Barnen med familjer