Vår älskade Ingegerd Andersson har efter en kort tids sjukdom stilla insomnat på Skellefteå Lasarett i en ålder av 83 år.
Ingegerd föddes som lillasyster till storebror Gösta i föräldrarnas Algot och Hilma Bäckmans hem i Kvarnbysund, Burträsk. Efter 6-årig folkskola i Kvarnbyn följde fyra år realskola i Burträsk dit de cyklade eller åkte buss.
Därefter började mamma på Häradskrivarkontoret i Burträsk.
Mamma träffade sin make Gösta från Tväråbyn, Ljusvattnet, och de gifte sig 1966 i Burträsk kyrka. Sonen Hans föddes 1967 och dottern Helena 1971 och i samband med barnens tillkomst valde mamma att ägna barnen all sin tid. Familjen bosatte sig först i Luleå då maken fått arbete men flyttade i början av 70-talet till Sunnanå i Skellefteå då maken erbjudits jobb.
Makarna övertog sina hemställen och fritiden ägnades tillsammans åt jord- och skogsbruk men deltog även gärna på logdans i bygden. När barnen börjat skolan så återtog mamma yrkesbanan med flera år på Tipstjänst i Skellefteå och därefter bland annat Skellefteå Tingsrätt.
Familjen utökades med fem älskade barnbarn och mamma följde med glädje deras liksom deras respektives intressen och utveckling. Vid sidan av familjen fanns intresse för konst och efter pensionen gick vår mor två år på Solviks konstlinje men även kurser på Medlefors folkhögskola. Förutom stor produktion av tavlor till alla våra hem så stickades vantar och sockar till alla barnbarn.
2014 blev mamma änka men fortsatte att bo kvar i villan på Sunnanå där hon trivdes med trädgård och fina grannar. Mamma ville helst bo kvar i villan men av praktiska skäl flyttade hon till trygghetsbostad i februari i fjol där hon trivdes bättre och bättre och uppskattade såväl lägenheten som aktiviteterna i och kring huset samt närheten till stan för att handla eller att ta en lunch med väninnorna. Innan mamma i december insjuknade i en infektion var hon piggare och friskare än på länge. Tyvärr släppte aldrig febern och efter knappt två veckor på Skellefteå Lasarett så somnade mamma strax före 12-slaget på nyårsaftonskvällen när norrskenet var som vackrast på himlen, bara ett dygn efter sista barnbarnet hade hunnit hem för att säga farväl.
Tomrummet och saknaden är stor men alla ljusa minnen finns kvar.
Barnen Hans och Helena med familjer