Måndagen den 15 juli avled vår älskade och fantastiska mamma 90 år gammal.
Mamma föddes på Skäret i Bureå den 15 december 1933 som det yngsta av Anna och Helmer Lundmarks fyra barn. Hon blev faderlös vid tre års ålder och då hennes mor var märkt av reumatism fick barnen ta ett stort ansvar hemma.
Efter folkskolan läste hon vidare och efter fyra år i realskola fick hon åka till Umeå för examensprov och få sin examen. Sedan blev det lärlingsutbildning i Handel vid Bureå yrkesskola.
Hon fick jobb på lönekontoret på Bure AB, var hemma med oss barn några år, arbetade på Sparbanken, som timlärare i maskinskrivning på Bureå Skola och hade sitt sista arbete på pastorsexpeditionen i Bureå fram till pensionen.
När mamma började första klass fanns där en pojke vid namn Lars Wikman. Han kom att bli hennes stora, livslånga kärlek och vår pappa. De förlovade sig 1954 i Åsele, gifte sig i Bureå kyrka 1956 och samma år kom Kerstin och tre år senare Börje. Familjen utökades, till mammas stora glädje, med fem barnbarn, och tio barnbarnsbarn.
De byggde hus på Villavägen och en stuga på Landskär. Stugan blev deras sommarparadis där mamma kunde njuta i solens sken och gå ut för att plocka blåbär och lingon på tomten. Bär som fyllde frysen förvandlades till blåbärsbullar, blåbärspannkaka, lingonsylt, lingondricka och en del hamnade hos oss, i våra magar och våra frysar. När bärsäsongen var över satt mamma gärna i vävstugan och vävde eller vid bakbordet och bakade. Det fanns alltid gofika när vi kom på besök.
Skulle det spelas spel var det Fia med knuff som gällde och på något sätt lyckades hon alltid slå en sexa och sluta som vinnare.
Skulle det handlas skulle det vara kvalitet ”köp billigt, köp dyrt” var mammas syn på saken.
Som ung sjöng mamma i kyrkokören, var målvakt i handbollslaget och hade genom livet ett stort idrottsintresse. Hon drabbades tidigt av reumatism vilket satte stopp för det egna utövandet ända tills hon upptäckte vattengympan. Där var fikat med deltagarna innan de gick hem nästan lika kul. När idrottssändningar i tv räckte från morgon till kväll var det svårt att få tid att äta.
Hon följde med stort intresse barnbarnens idrottande och förehavanden, många tidningsurklipp har det blivit genom åren.
Trots att livet från tidiga år var kantat av sjukdom och smärta varken klagade eller beklagade hon sig. Hon ville klara sig själv och med pappa vid sin sida löste de tillsammans det mesta.
Vi sveper din varma pläd om oss och minns vår älskade mamma.