På en mindre ort är det rätt vanligt att de boende känner varandra, var de bor och dess vanor och rutiner. Det är naturligt och samtidigt tryggt. Pingstdagens morgon dog en i Lappvattnet känd person – Hilding Burman. Känd framför allt av den äldre generationen. Hilding bodde i Lappvattnets näst sista gård när man kör vägen mot Burträsk. Hilding var sin hembygd trogen hela livet.
Hilding var det tredje barnet i en syskonskara på sju. Han var den praktiskt händige hantverkaren i familjen, som fick pyssla och laga. Han hade bland annat pappa Albins förtroende när det gällde att slipa liar eller att ”pinna” handräfsor, som krävde en särskild händighet för att det skulle bli bra.
Efter sexårig folkskola och olika diversearbeten och fullgjord rekryttjänstgöring vid F21 i Luleå kom han via praktik och yrkesarbete att arbeta som rörmontör resten av livet. Han var en omtyckt och duktig yrkesarbetare. Han var mån om att se människan bakom arbetsbeställningen och fick därigenom nära kontakt med sina medmänniskor. En kontakt som fanns kvar efter avslutat yrkesliv.
Hilding var aktiv vid bildandet av Lappvattnets Idrottsförening och dess utveckling i början av 1950-talet. Han var också delaktig i Lappvattnets byaförening. Han var även under en period aktiv i facket.
På senare år fanns idrottsintresset främst i utvecklingen av barnbarnens idrottsutövning och Skellefteås framgångar inom ishockeyn.
Med sin hustru Göta fick han två barn. Den äldre sonen omkom vid en trafikolycka för 21 år sedan.
En symbolisk historia kan vara denna. Hilding ”friade” (som det sades) hos Göta som då arbetade i Bodbysund. Hilding hade en Opel personbil med reservdäck som satt bak på karossen. Det brukade ibland bli torkplats för målvaktströja med siffran 1 på ryggen och som användes av Hildings bror. Hilding upptäckte inte detta när han åkte till Göta utan han körde genom byarna med tröjan på bilen, till mångas förtjusning. Denna episod tycker jag får symbolisera att han fick sin Göta, som blev och var hans första och de fick många år tillsammans.
Efter pensioneringen blev Hilding farfar på heltid och tog även hand om sin hustru Göta som drabbades av alzheimer. Då hon inte längre kunde bo kvar hemma utan hamnade på boende i Burträsk åkte han varje dag, oavsett väder, till Göta och såg till att hon hade det bra. Han blev en i gänget bland de anställda.
Barnbarnen låg honom alltid varmt om hjärtat, och redan i tidig ålder fick de sitta med kniv och tälja med honom i pannrummet. När de sedan idrottade var han alltid snabb att ringa och fråga hur matcherna gått, och han gladdes mer än barnbarnen åt vinster och var ledsen vid förluster.
Hilding kunde bo kvar i hemmet tills för några veckor sedan tack vare en fantastisk hemtjänst som blev som en extra familj för honom.
Broder Ingemar