Min älskade make och vår kära pappa somnade in den 11 augusti i sitt hem på Burträskgårdarna. Det känns bra att vi kunde vara hos honom de sista dygnen och uppleva de sista andetagen.
Herman var född på en bondgård i Skråmträsk där han växte upp med mamma, pappa och tre syskon. Han var en älskad lillebror. 1956 dog Hermans mor och hans pappa blev pensionär, så redan som tjugoåring övertog han gården.
1962 gifte han sig med Gertrud och de fick fyra söner: Per, Erik, Lars och Anders.
Herman har varit mjölkbonde, haft svinavelsgård och grisuppfödning som kompletterades med spannmålsodling. Det höll han på med tills han var drygt sjuttio år.
För den som var född 1936 var det sjuårig folkskola som gällde om man inte planerade att satsa på högre studier, så för Herman, som var intresserad av matematik och företagsekonomi blev det studiecirklar och kortare kurser i dessa ämnen som han hade begåvning för. Han var en lugn och glad person, som av ungdomarna i vänkretsen, kallades ”Glade Herman”.
Herman blev i tonåren medlem i EFS-föreningen i Skråmträsk och var aktiv där så länge som hälsan medgav. När han lämnat jordbruket blev det mer tid för engagemang i flera föreningar, bland annat Västerbottens norra fornminnesförening och Rismyrlidens vänner. Då kunde han också tillsammans med Gertrud njuta av naturen, fisket och stillheten i sitt lilla fritidshus i Bomarsund. Herman var snäll och klok, så när sönerna bildade familj och det blev husrenoveringar och byggnationer fanns Herman där med råd och praktiska sysslor. Herman och Gertrud fick välkomna femton barnbarn och elva barnbarnsbarn.
Hösten 2009 fick Herman diagnosen Alzheimers sjukdom som tog ifrån honom hans förmåga att klara sig själv. I mitten av december 2016 flyttade han till Burträskgårdarna där han trivts bra och fått bästa tänkbara vård och omsorg av den kunniga och kärleksfulla personalen.
Vi har blivit en stor familj som nu känner sorg och saknad men också kan dela alla fina minnen av Herman.
Familjen