Min pappa, Henry Lundqvist, avled den 15 maj på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom. Han blev 84 år. Pappa föddes i Hökmark som näst yngsta barnet till Gunnar och Anna Lundqvist. Han växte upp med sina fem syskon, Gunborg, Gerhard, Ann-Marie, Bernt och Berit. År 1946 tog familjen över Gunnars släktgård i Bissjön, och det var också i Bissjön som pappa började skolan. När han var 21 år, sommaren 1960, träffade han sin livskamrat, min mamma Gerd Olofsson. De bodde många år i Lövånger, men efter Gunnars död 1976 tog de över gården i Bissjön. 1980 föddes jag, deras enda barn Katarina.
Pappa var en generös, glad och nyfiken person med ett enormt stort människointresse. Han var väldigt social, älskade att prata med i princip alla han mötte och tyckte att man skulle passa sig för att döma någon på förhand.
Han arbetade i stort sett hela sitt yrkesliv som chaufför och trivdes utmärkt med det. I unga år körde han mjölkbil och skolbil, sedan blev det olja och slutligen flis och trä åt bröderna Holmlund i Bureå. På hösten åkte han dessutom runt med sin skördetröska och hjälpte bönder runt om i Lövånger med kornskörden. När man tog bilturer med pappa i byarna runt Lövånger, så pekade han ut många, många ställen och sa antingen: ”Jerna ha ja kört mjölka” eller ”Jerna ha ja vyri och tröske”.
Pappas jobb var viktigt för honom och han drog ut länge på att sluta där. Men allra bäst trivdes han i skogen hemma i Bissjön, där han arbetade med att såga ut och dra fram ved eller bara strövade runt. Han tyckte också om att gå ut på dans, släktforska och titta på tv – helst sport, nyheter och underhållning.
Pappa gick bort just när våren hade kommit på allvar – hans absoluta favoritårstid. Han älskade att hälsa alla sommarfåglar välkomna och att se markerna tina fram under snötäcket. Saknaden efter honom är stor, men de ljusa minnena är större.
Familjen genom Katarina