Vår älskade pappa, make, morfar och vän har nu somnat in omgiven av sina nära och kära, en kall januarimorgon hemma i Boviken. Efter att ha kämpat mot cancern i flera år gick det mot slutet fort. Han blev 78 år.
Pappa var en vältränad man, han älskade att vara ute i längdskidspåret, skogen och cyklade många mil. När han var yngre sprang han, spelade hockey och styrketränade med kompisar. Han åkte Vasaloppet, Malmstråket och Kraftloppet och när vi andra åkte bil till Tavelsjö cyklade han.
Pappa föddes och växte upp i Klemensnäs med sin mamma Margit och pappa Sven, han döptes till Hans Gaston Åkerström, men kallades för Hans. Han var mycket nöjd med sitt mellannamn som hans mamma valt.
Som ung åkte han skridskor på Haratjärn och Clemensnäs hockeyklubb låg honom under hela livet varmt om hjärtat. Han och hans pappa, spelade schack och hela familjen spelade mycket kort. Ibland, fick han till sin stora glädje, åka med sin pappa när han körde lastbil. Hans pappa var från Antkläppen där hemstället ännu finns kvar i släkten och var för pappa en fin träffpunkt. Han hade även sin mormor, systern Gerd och annan nära släkt i Klemensnäs. På äldre dar fick han även kontakt med sin, för honom, okända syster Birgitta. Det var en väldig glädje men väckte också många frågor.
Pappa var alltid väldigt morgonpigg, var först på skolan, till och med före vaktmästaren. Han gick efter grundskolan en verkstadsutbildning på Mullberget. Under hela vår uppväxt jobbade pappa åt kommunen, både ute men även länge på kommunens mekaniska verkstad.
1973 träffade pappa vår mamma Karin och flyttade till spisen i Kåge. Där fick de oss tre barn, Jenny, Rikard och Sofia. 1981 gifte de sig. Huset var litet, så 1986 flyttade vi till Boviken. Där byggde pappa ett stort garage där han spenderade mycket tid med bland annat sin traktor men han hjälpte även andra med diverse projekt. Pappa var duktig på att rita och kunde ofta hitta på egna lösningar och konstruktioner.
Pappa var snäll och omtänksam. Han älskade sina barnbarn och de honom, de har många fina minnen av allt de haft tillsammans. Nyligen lärde han dem att spela mer strategiska kortspel. Pappas sätt att ”vinka med fingret” kommer alltid att betyda något särskilt för oss. Han var även en bra samtalspartner att ha på promenader och vi skulle så gärna vilja prata med honom om allt som nu skett, men nu kan vi bara försöka tänka oss in i vad han skulle sagt. Minnena är många och fina och betyder allt för oss, vi saknar vår pappa, make, morfar och vän.