Vår levnadsglada, coola och generösa mamma Gunnel Lundgren, Glommersträsk, har lämnat oss i outsäglig sorg och saknad. Hon blev 84 år. Mamma föddes i Granbergsträsk som äldsta barn till Gunhild och Erland Jonsson och växte upp i Kristineberg. Där jobbade hon på brukshandeln för att efter det flytta till Skellefteå och börja jobba på Hugo Lindfors. Hon fann den stora kärleken i Ove som hon gifte sig med 1963. De flyttade till hans hemby Glommersträsk och fick där oss två döttrar. Med tiden utökades familjen med fem barnbarn, som hon hade ömsesidig glädje av.
Större delen av yrkeslivet jobbade hon på Föreningsbanken i Glommers. Mamma hade en konstnärlig ådra, kreativitet och skaparglädje som tog sig uttryck på många olika sätt. Med knappa medel skapade hon inredning i hemmet och sydde moderiktiga kläder. Otaliga är de vackra dukningar till fest och de idérika skyltningar på banken som glatt många genom åren. Lapptäckstekniken bemästrade hon till fullo och har lämnat efter sig en skatt av färgsprakande alster. Hon var skicklig i köket både vad gäller matlagning och bakning.
I Glommers fick hon många goda vänner och kompisgänget köpte vid ett tillfälle spontant en skyltdocka, ”Stanley Norgren”, som sedan fick bära olika teman för kompisgängets olika jubilarer. Han blev välkänd i byn och finns än idag att beskåda i byns affär. Hon var påhittig och lekfull, ordnade till exempel catwalk dit hon bjöd sina väninnor som modeller eller kastade pil på Sverigekartan och åkte dit pilen landade. Mamma var även duktig på att skriva vistexter eller på senare år på Facebook där många uppskattade hennes underfundiga och välskrivna inlägg. Många är citaten som hon lämnat efter sig där det mest frekvent använda nog är ”what ever”.
Under åren gjorde mamma och pappa många resor till olika länder. På ålderns höst skaffade hon en lägenhet i Skellefteå.
Gunnel var otroligt stark som person, omtänksam och ständigt närvarande för oss i familjen. Hon var också nyfiken på det nya och ville hänga med. Hon var så levnadsglad även om livet gav henne många prövningar. Hon levde ända in i det sista. Tog sina dagliga rundor på stan, förnyade något när hon kände för det och beställde så sent som nu i december en ny surfplatta som hon tyvärr aldrig hann få glädje av. Hon var alltid välklädd och det mesta runt henne var genomtänkt. Elegans in i det sista. Vi hoppas nu att pappa stod med sin öppna famn när hon julaftonskvällen lämnade jordelivet och att de nu åter får vara tillsammans.
Camilla och Maria