Gunnar Normark har efter ett långt och innehållsrikt liv lämnat oss i stor sorg och saknad.

Gunnar växte upp i Skellefteå på Norrböle. Hans far dog då Gunnar var tre år och lämnade familjen med sex barn i åldern ett till 16 år utan försörjning. Gunnars mor fick hitta jobb som städerska och samtidigt ta hand om alla barnen. Tidigt började sönerna i familjen jobba som springpojkar på en elfirma för att bidra med försörjningen. Efter några år fick de även jobb som elektriker på samma firma. Senare utbildade sig Gunnar till miljö- och hälsovårdsinspektör ett jobb som han verkligen brann för. I samma veva gifte han sig med Margareta och de fick senare dottern Anna. Gunnars förmåga att uttrycka sig i ord speglar hans bredd och intresse för allt ifrån miljön till framtiden. Detta uttrycker han bra i sitt tacktal som han höll efter nästan 30 år i yrket. ”Jag ljuger om jag säger att jag inte saknar jobbet. Ja, inte jobbet egentligen utan den intellektuella armbrytning som arbetet innebär. Forskningen visar att hjärnan krymper och intelligensen minskar om man inte utnyttjar den. Säkert kunde hjärnan ha utnyttjats mer. Jag tror att många hjärnor krymper under arbetstid på grund av bristande stimulans och nyttjande. Jag har en känsla av att It-tekniken mer är informationstyrraneri än ett medel att aktivera mänskliga hjärnceller”. 

Citatet ingick i Gunnars tal som han höll för sina kollegor när han gick i pension 1998. 

Dessa ord tycker vi i familjen sammanfattar Gunnar på ett fint sätt och framhåller hans stora engagemang för kunskap. Gunnar har alltid uppmuntrat sina nära och kära att själva utbilda sig och aldrig sluta lära nytt.

Alltid saknad – Aldrig glömd. 

Familjen