Den 8/12 somnade vår älskade Gunnar in på Skellefteå lasarett efter sviterna av covid-19. Han blev 87 år och vi fanns vid hans sida ända fram till slutet.
Gunnar föddes 1935 i Buddbyn, Boden. Hans föräldrar hette Eda och Edvin Eriksson. Hans mamma var hemmafru och hans far jobbade som snickare/husbyggare. Senare flyttade de till Svartbyn. Längre fram till Svartbjörnsbyn. 1941 kom hans bror, Rune, till världen. Skolåren tillbringade han inom Bodens kommun.
Gunnar jobbade ett tag på ett apotek. En period spelade han dragspel tillsammans med sin farbror på kalas och bröllop mot betalning. Sedan tog han värvning. Han var också konduktör på ett tåg, brevbärare, designade böcker till bokförlaget Bonniers och jobbade även inom reklambranschen.
1957 började Gunnar på Sunderby folkhögskola och där träffade han sin blivande fru Sigbritt från Gamla Falmark. Deras kärlek blev livslång. De gifte sig 1962 och Christina föddes ett år efter. Martin kom 1968. Gunnars första jobb efter utbildningen blev som socialsekreterare i Jokkmokk. Paret flyttade dit och bodde där några år, sedan flyttade de till Boden. Gunnar fortsatte inom samma yrke ända fram till pensionen. Sigbritt fick jobb på Trygg-Hansa. I Boden byggde de sig ett hus med hjälp av pappa Edvin. Huset låg på Torpgärdan med en fantastisk utsikt över Svartbyträsket. Där samlades ofta släkt och vänner.
2015 sålde paret sitt hus och flyttade till Skellefteå till en lägenhet med två uteplatser och en vacker trädgård. De trivdes bra där och fick goda grannar.
Med Gunnar kunde man ha på kloka, djupa samtal. Han var inte rädd för att hålla tal i större sammanhang. När vi var barn ställde han upp med stort engagemang i vår skidåkning med vallning och skjutsning. Han hyrde en fjällstuga i Mårsomjaure, där vi idkade fiske och friluftsliv. Fotografering och framkallning var ett stort intresse alltsedan barnsben, även att spela dragspel. I dragspelsklubben i Skellefteå fick han många fina vänner. Paret hade husvagn och åkte gärna och hälsade på syskon, syskonbarn, vänner och på spelmansstämmor.
De njöt av sol och bad i dotterns stuga på Sjöbosand. Fjällstugan, som sonen tog över, lockade fortfarande med sitt äventyr. Båda tyckte mycket om att åka utomlands. Barnbarnen betydde mycket för dem. I juli gick tyvärr Sigbritt bort i cancer och vi trodde att Gunnars hjärta skulle brista av sorg. Han hämtade sig något, men så drabbades han själv av sjukdom. Vi saknar dem så mycket.
Barnen