Gunilla växte upp i ett småbrukarhem i byn Gargnäs i Sorsele kommun. Familjen bestod av mamma Barbro, pappa Georg, storasyster Ingrid och lillebror Olle. Att efter förmåga delta i gårdens skötsel och byns aktiviteter var en självklarhet och de erfarenheterna blev en grund i Gunillas liv.
Pappa Georgs bortgång under vårterminen i nian lade dock en skugga över livet i samband med steget ut från föräldrahemmet.
Gymnasietiden i Lycksele blev ett positivt avstamp, med många nya skolkamrater och nyfunna vänner. Hennes samhällsengagemang började ta form. Efter studentexamen flyttade Gunilla till Umeå där hon utbildade sig till arbetsterapeut. Där fanns även ett rikt föreningsliv att engagera sig i. Utbildningen gav en djup gemenskap och flera vänner för livet.
Efter utbildningen flyttade hon till Skellefteå och anställning på Skellefteå Lasarett, där hon förblev verksam i olika roller under sitt resterande arbetsliv. Gunilla var nyfiken och ville alltid lära sig mer. Genom vidareutbildningen till bildterapeut tillgodogjorde hon sig nya färdigheter och verktyg för att både utveckla sig själv och vägleda andra i personlig utveckling.
I slutet av sjuttiotalet träffade hon sin livskamrat Gerry. Tillsammans fick de tre pojkar: Arvid, Erik och Jerker. Gunilla var en omtänksam mamma som alltid fanns till hands och värnade om sina barns bästa. På nittiotalet byggde familjen ett fritidshus – “stugan” – där Gunillas odlarglädje kunde bejakas. Närheten till skog och natur påminde henne om uppväxten i Västerbottens inland.
Gunilla var mycket samhällsengagerad med en feministisk grundsyn. Hon tog sig an de stora frågorna: jämställdhet, fred i världen, miljöfrågor samt kyrkans budskap. Detta tog sig uttryck i ett långvarigt och mångsidigt ideellt föreningsarbete.
Gunilla var alltid pigg på fest och gemenskap. Hon deltog med glädje i sång, dans och lekar. Hon bejakade barnasinnet hos sig själv och uppmuntrade det hos andra. När hon senare i livet begåvades med sex barnbarn var hon en pålitlig drivkraft i lekar och skapande verksamhet.
Att bada i å, älv sjö eller hav var en favoritsyssla. Att omslutas av vatten med skiftande temperaturer beroende på årstid var en stärkande upplevelse.
Hon har skrivit två böcker – den ena med utgångspunkt i släkthistoria och byalivet i Gargnäs, den andra med fokus på hennes egen yttre och inre livsresa.
Vi känner en djup saknad och sorg, men också stor glädje över vår gemensamma tid tillsammans.