Gunhild Marie Renberg, Öjebyn, född Abrahamsson i Kronlund, Arjeplog, har stilla insomnat i en ålder av 89 år.
Gunhild föddes och växte upp i väglöst land och var yngst i en syskonskara på tio barn. I och med att Kronlund på den tiden saknade vägförbindelser kom hon att gå skola på elevhemmet i Arjeplog, där barnen bodde på internat under veckorna och bara återvände hem på helger och lov.
Där mötte hon Gulli ”Gullan” Degermark som blev hennes bästa vän, en vänskap som höll livet igenom.
Under tidigt 50-tal fungerade Gunhild som ”pinnpojke” då vägen kom till byn och öppnade nya möjligheter för de boende. Hon mötte Ruben Renberg, som kom att bli inte bara hennes äkta man utan också far till pojkarna Roland och Kjell, och flyttade till Suddesjaur där Ruben var sysselsatt med skogsarbete.
Gunhild jobbade som kocka i ett huggarlag och hade då barnvagn med sig i kojan.
När mannen under 70-talet skadade sig så illa i arbetet att han inte kunde fortsätta att jobba i skogen flyttade makarna till Öjebyn. Gunhild utbildade sig till undersköterska och jobbade sedan i vården fram till pensioneringen.
Ruben var dock sjuklig och gick bort innan han hunnit fylla 50 år och Gunhild blev ensam med pojkarna. Efter några år träffade hon dock Martin, en god och glad man hon tidigare lärt känna, och tycke uppstod. Martin kom att bli bonuspappa och farfar åt barnbarnen då de fick dryga 30 år tillsammans.
Gunhild har alltid varit öppen, godhjärtad och framför allt mån om de sina, den stora tryggheten för både barn, barnbarn och andra släktingar och vänner, hennes dörr stod alltid öppen för den som ville eller behövde hälsa på. Ingen gick heller hungrig från besöket, ”även om det kanske inte alltid var så himla gott, men mätt blev man” som någon uttryckte saken.
Hon engagerade sig ideellt i många saker, bland annat gemenskapen i hembyn Kronlund med omnejd där hon såg till att de fick en byagård, en timring som hon och en par andra idealister plockade ner där den stod i Koler, fraktade till Myrås och monterades upp huset stock för stock. Hon var aktiv i Mullholms intresseförening så länge hon orkade.
Inte bara mannen Ruben var sjuklig, äldsta sonen Roland kom att gå bort alldeles för tidigt och när även sambon Martin avled var det som om hon gav upp – eller gav efter för sjukdom och trötthet.
De sista åren bodde Gunhild på Öjagårdens demensboende, hon trivdes bra och gladdes också åt de traditionsenliga söndagsmiddagarna hos Kjell och hustrun Gunnel. Hon var glad och positiv in det sista.
Det är också så hennes anhöriga vill och kommer att minnas henne.
Gunnel Ekman, svärdotter