Så kom dagen då vår mor lämnade oss. Mamma fick ett långt, innehållsrikt och friskt liv, där hon bara för några veckor sedan fyllde 94 år. Hon föddes som yngsta syskonet av fyra i byn Böle utanför Lövånger. Hennes pappa Helmer dog i sjukdom, när hon var mindre än året gammal. Vi alla minns att hon var stolt över sin egen mamma Elisabeth, som med knappa medel på bästa sätt klarade familjens försörjning och omsorg.
Mamma träffade pappa Rune i början av 50-talet och de slog rot genom att köpa ett hemman i pappas hemby Sjöbotten. Barnen föddes i rask takt och blev till slut sex stycken. Det var Thure född -53, Marina -56, Lorentz -57, tvillingarna Kenneth och Lennarth -63 samt Lena -66. 
Förutom att fostra oss sex barn till vuxen ålder, vilket inte alltid var lätt, hann mamma få inte mindre än 19 barnbarn och 38 barnbarnsbarn och bonusbarnbarn.
Hon började arbete när alla barnen gått ut grundskolan. Hon trivdes att komma ut i arbetslivet som hemsamarit i byn. Många mil, även i ur och skur, blev det på cykeln mellan de olika vårdtagarna.
Alla som träffat Gunhild kan nog också hålla med om att hon var en person som både var social och lättsam att umgås med. Mamma hade även en stark humoristisk sida, som ofta kom fram. Hon trivdes med folk omkring, vare sig det var i form av oss barn och barnbarn eller grannar och vänner.
Vi barn kan nog gemensamt säga att vi hade en tålmodig mor, så många hyss som vi hittade på. Tror Emils snickarboa skulle blivit för trång för oss varje dag i veckan.
Vår mor var en fast punkt att vända sig till under vår uppväxt, vad än det gällde. Hon var också framsynt och modern i sitt synsätt och ville att man skulle prova sina vingar för det man brann för. Hörde aldrig henne sucka över något man gjort eller köpt, utan hon frågade nyfiket vad det var.
Pappa dog redan vid 63 års ålder och mamma blev därför själv på gården ett antal år, men skötte den med bravur. Vid 74 års ålder flyttade hon till en lägenhet i Bureå, där hon stormtrivdes och fick många nya vänner. Sista åren tillbringade hon på Bureågården, där hon tycktes få det lyxigt som på ett hotell, med serverad mat och god omvårdnad.
Nu får hon återse sina väninnor i syjuntan och trivas och skratta gott.