Dagen innan julafton somnade Gun in i sin lägenhet på "Udden" i Burträsk.
Gun var född en fin junidag då svalorna hade fullt upp med sina fågelbon i det lilla soldattorpet Nytorp en bit utanför Bygdeträsk.
Hon var flickan i familjen och dotter till Carl och Göta Qvist.
Där växte hon upp med sin storebror Östen bland djuren och allt umbärande som hörde jorbrukslivet till under 30-talet och krigsåren.
Skolvägen var lång och på vintern minst sagt besvärlig då de åkte skidor eller gick cirka 2 kilometer "på stigen" genom skogen morgon och kväll.
Att hjälpa till i hemmet efter skoldagen var ju en självklarhet, och att sedan läsa läxorna i ljuset från en fotogenlampa över köksbordet kan man ju knappt i dag förstå.
Under krigsåren så låg hennes far inkallad som soldat och det gjorde inte livet enkelt för de som bodde kvar på gården med djuren. Men vi hade alltid mat och var aldrig hungriga brukade Gun fylla på med.
Guns första jobb var i telefonväxeln som ung flicka skulle vi nog kalla det i dag, men hon trivdes med att ibland kunna lyssna på ett och annat samtal i kopplingsluren. Efter ett tag så kom ungdomsäventyr i hennes tankar. Så hon och vännen Maj åkte på en jobbresa genom Sverige. Men så en dag fanns jobb i Skelleftehamn där väninnorna hyrde ett rum tillsammans. Och i den andra ändan av hyreslängan bodde en kille som hette Börje. Berättelserna är många som vi hört genom åren men det blev början på ett liv tillsammans i runt 70 år. I mitten av 70-talet byggde de ett hus på Borgargatan i Skelleftehamn som blev deras egna oas. Alltid välordnat med fina gardiner och broderade borddukar. Blommor och buskar av olika slag frodades där. I början av 2000-talet såldes huset och flytten gick till Burträsk.
Gun jobbade större delen av sitt liv i butik, men sömnad och broderier låg nog henne varmast om hjärtat när det bjöds en ledig stund, och många är de alster som kommit fram genom åren. Något som hon inte ville framhålla men som verkligen fanns där var en konstnärlig ådra och några otroligt fina tavlor finns bevarade som intyg på det.
Gun och Börje fick inga egna barn men brorsbarnen och deras familjer var som deras egna barn och fanns alltid nära i hjärtat. Och för oss en otrolig gåva att ha en dubbel uppsättning föräldrar.
Svalorna flyger fortfarande vid det lilla soldattorpet varje sommar men i år kommer det att saknas något. Konstigt och tomt i hjärtat är känslan men vi unnar Gun en välbehövlig vila.
Familjen