På förmiddagen den 18 januari tog vår älskade mamma sitt sista andetag, omgiven av oss döttrar. Hon blev 84 år.
Mamma växte upp i Bodan, Lövånger, tillsammans med sina två yngre bröder. Efter avslutad skolgång började hon arbeta på mejeriet i Broänge och därefter blev hon barnflicka i Näset. Mamma mötte sin stora kärlek Tore, de byggde hus i Vebomark, gifte sig och fick oss två döttrar. Hon var hemma med oss när vi var små och gav oss en trygg och kärleksfull grund att stå på. Den har vi tagit med oss ut i livet.
I familjeföretaget, som delades med pappas bröder, ingick lanthandel och slakteri och många arbetsuppgifter att sköta. Mamma tog hand om tvätten från slakteriet och serverade dagligen lunch i hemmet till de anställda på lanthandeln. Där började hon senare också att arbeta. Därefter jobbade hon på Dahlgrens bageri fram till pensionen.
Mamma trivdes bland blomsterrabatterna i trädgården som sköttes med omsorg tillsammans med pappa. Där odlades grönsaker och bär som vi hade glädje av under hela året. Hon var duktig att skapa med sina händer och sydde kläder åt oss när vi var små, stickade värmande plagg och vävde dukar. Gott bröd bakades i bagarstugan tillsammans med grannfrun. Hon var även med i byns teatergrupp och besökte regelbundet gudstjänsterna i bönhuset. Ledig tid tillbringades gärna i sommarstugan i Gästerviken som mamma och pappa byggde upp. Där trivdes hon i lugnet vid havet.
Glädjen var stor när barnbarnen kom, hon njöt av att få vara tillsammans med dem och följde dem med stort intresse. Hon fick också uppleva två barnbarnsbarn. Mamma var god, glad och omtänksam och hade omsorg om sina nära och kära. Den omsorgen räckte även till andra som behövde en hjälpande hand.
Huset i Vebomark såldes när hälsan började vackla. Mamma och pappa flyttade till en lägenhet i Burträsk och så småningom till Trivseln i Ursviken, när ett större behov av omvårdnad behövdes. Mamma blev änka för knappt ett år sen när pappa gick bort.
Vi minns mamma med glädje och kärlek och vi är tacksamma för allt hon har gjort för oss. Saknaden är stor men vi finner tröst i tanken att mamma och pappa nu är tillsammans igen.
Katarina och Helena