Min syster Gördis Brännström har efter en längre tids sjukdom fått lämna livet. Hon blev 94 år. Närmast anhöriga är hennes dotter Magdalena med make Olle Magnusson samt barnbarnen Elin och Oskar.

Gördis växte upp som fjärde barnet i en syskonskara av åtta. Efter sexårig folkskola vidtog arbete i jordbrukarhemmets olika sysslor alternativt som piga i andra hem. Efter fyllda 20 erbjöds ett lockande arbete i Stockholm. Väl där nåddes hon av beskedet om lungtuberkulos. Hon anmodades att skyndsamt infinna sig på Sandträsks sanatorium. Ett hägrande liv i ungdomsarbete i EFS tjänst omvandlades brutalt till ett liv i sjukhussalar och korridorer med skyltarna ”Gå tyst - tala sakta”.

Efter lång behandling och trist konvalescens kunde Gördis så småningom genomgå utbildning till sömmerska. Ingå äktenskap med Edvin Brännström, köpa hus på Sunnanå och föda den högt älskade Magdalena. Lyckan var äntligen fulländad.

Nu kunde hon njuta i fulla drag. Hennes lust och förmåga att sjunga har alltid varit framträdande. Hennes starka och varma sopran har ljudit i otaliga körer, i duetter och soloframträdande i kyrkor och bönhus. Under många år var hon flitigt medverkande med sång i sjukhuskyrkans verksamhet. Med sin sång ville hon vittna om den tro, som för henne hela livet var så självklar och levande.

Efter utbildning på Medlefors folkhögskola fick Gördis anställning på Hyresgästföreningens kansli i Skellefteå. Ett arbete och en gemenskap som hon trivdes mycket bra med.

Gördis älskade att samla vänner omkring sig. Hennes dukade kaffebord var uppskattade i vida kretsar. Det ska vara riktigt mysigt, sa hon.

I Gördis sällskap skrattade man mycket och högt. I mina dagliga telefonsamtal med henne var skrattnivån väldigt påtaglig. Ingen kunde missförstå vilka som ”var på tråden”.

Tyvärr fick hon inte behålla sin älskade Edvin så länge. Hennes liv som änka blev lång, drygt trettio år.

Det är med stor glädje jag bär på rika minnen från livslång gemenskap med min syster Gördis.

Georg Andersson