Vår mamma fick somna in som hos önskat, i sitt hem med oss vid sin sida, innan mörkret och vintern kom. Hemmet var en välkomnande plats dit familj och vänner bjöds på fika och goda middagar. Hon har alltid haft en stor omsorg om andra och satte sig aldrig själv i centrum, man kan säga att hon var liten i orden men stor på jorden. Hon arbetade hårt från tidig morgon till kväll eller i alla fall tills Skellefteå AIK:s hockeymatch startade, Pudas o Möller var hennes favoriter.
Hennes hjärta klappade varmt för oss barn/ barnbarn och svärsöner, hon ställde alltid upp för oss när vi behövde hjälp eller en famn att gråta i. Mamma har haft flitiga och flinka fingrar, många fina pärlbroderier och fint stickade dukar o sockor har tillverkats detta ända fram till det sista året då ”skitsjukdomen” (Systemisk skleros) slog hårt på hennes händer och tog därmed av henne de viktiga verktygen hon använde mest. ”Skjut inte upp det du kan göra idag till imorgon” samt ”Vill man ha något gjort ska man be någon som redan har mycket att göra” var hennes ledord dock nyttjade hon sällan det sistnämnda själv. Saknaden efter vår pappa, som lämnade oss för drygt två år sedan har varit stor, mamma behöll ändå sin positiva inställning till livet och humorn hade hon kvar in i de sista.
Hennes pliriga små bruna ögon har slutits för sista gången, sorgen och saknaden är stor men omsluts av många fina minnen.