Vi kommer sakna Gerd och all den värme hon alltid mött oss med. Hennes omsorg över att alla skulle få känna sig sedda. Vi har tacksamt nog fått fira många födelsedagar och julaftnar med henne och ingen kommer någonsin att överglänsa hennes randiga fat. Hon var praktisk i sina gåvor samtidigt som det fanns en tanke bakom varje grej, det handlade inte om mängden utan om att hennes syn på behov inte var lätt att mätta. Det märktes att hon älskade oss alla och vi alla älskade henne.
Hon var en förebild i att ge till andra som behövde det mer. Hon älskade att sticka och vi ser framför oss afrikanska barn som springer runt lekande i hennes kreationer. Små fötter som sticker fram under täcken med värmande sockor i alla möjliga glädjande färger vid kyliga nätter.
För de som inte kände henne kan vi berätta att hon växte upp i Lidträsk i Norsjö kommun tillsammans med sin mor Agda och far Edvard. Hennes systrar Eva, Rut och Britt, samt bröder Arne och Erik. Hon var yngsta barnet och bar då efternamnet Johansson.
Hennes karriär inom arbetslivet startade som kocka när hon var omkring 14 år. Det var inom samma yrke hon träffade mannen i sitt liv Daniel Persson. De gifte sig i Norsjö kyrka år 1956. Efter en tid som bondmora på gården i Granliden arbetade hon inom äldreomsorgen fram till sin pension. En av hennes större bedrifter var att som 47-åring ta körkortet. År 2019 blev hon änka och utöver fyra barn lämnar hon efter sig både barnbarn och barnbarns barn.
I varmt minne bevarad och för evigt saknad.
Barnen, barnbarnen, barnbarnsbarnen