Georg Nilsson somnade lugnt och stilla in den 30 augusti. Han blev 96 år gammal.

“Har du sett min morfar, min söta fina lilla morfar, har du sett Herr Nilsson, ja han heter faktiskt så”. 

Vår pappa och morfar Georg, yngsta barnet till Frans och Kristina Nilsson i Bastuträsk, var på många sätt definitionen av Tjolahoppsan-sa! Barnbarnen kände honom som glad, sprallig och engagerad i lek och påhitt. Vänner och familj kan vittna om en social och rolig historieberättare som förgyllt många middagar med spexiga sånger och ordvitsar. För de fyra döttrarna var han en snäll och omtänksam familjefar som var uppfinningsrik, inkluderande och visade på sin stora kärlek för djur och natur. 

Med sin Alfhild, som han fick över 60 år tillsammans med, kom han att bli navet i en stor familj och utgångspunkten var det gula huset i Hjoggböle. Deras dörr stod alltid öppen, bildligt talat men ofta även bokstavligt. Iklädd gummistövlar och uppknäppt skjorta kunde man se honom traska mellan potatislandet och ladugården eller mellan gammböningen och röda traktorn. Ofta bärandes på något verktyg och alltid med nåt finurligt i blicken. 

Saknaden är stor men vi är glada att han kommer finnas med oss i varje jordgubbe på sommaren och i varje egenplockad potatis till surströmmingen. Vårt hjärta och hjälte. Vår Georg.