Pappa föddes 1926 och växte upp i Andersfors, en mil från Burträsk som äldst av två syskon. Eskils far Karl arbetade mycket i skogen och drev i många år sågverket i Andersfors där pappa tidigt fick hjälpa till vilket senare i livet säkerligen bidrog till hans dåliga hörsel. Till den dåliga hörseln bidrog nog också att han och hans pappa ofta hade skjuttävlingar i köket där man sköt salongsgevär mot vedlåren till mamma Betsys förtvivlan. Han fick i unga år också lära sig jaga, framför allt ekorre, ekorrskinn gav bra betalt och bidrog till familjens ekonomi. Skolan var inte det roligaste och han hittade nog på en hel del hyss.
Vid 17 års ålder flyttade han till Lysekil där han gick en verkstadsutbildning. Efter ett år kom han tillbaka till Andersfors där min mamma Siri väntade. Mamma och pappa träffades redan som barn då min farfar och morfar bodde i samma by och var goda vänner, jobbade ihop i skogen och fiskade mycket tillsammans. De gifte sig 1947 och strax därefter gick flyttlasset till Avesta där det fanns gott om jobb och dit många släktingar redan hade flyttat. Båda jobbade där på Avesta järnverk. Hemlängtan fanns dock där hela tiden och 1953 flyttade de tillbaka norrut men nu till Skellefteå som de sedan blev trogna. Men många helger tillbringades i Andersfors och senare i den stuga de byggde i Avaborg vid Stora Bygdeträsket. Från 1953 jobbade han vid verktygsavdelningen på Foco/Bahco-Hydrauto fram till pensioneringen 1991. 1954 föddes jag, deras enda barn.
Pappa var mycket praktiskt lagd och älskade att bygga och snickra. Han var under många år engagerad i Hjärt- och Lungsjukas förening bland annat som organisatör av resor. Han var under lång tid vicevärd i bostadsrättsföreningen där han bodde. Mamma och pappa hade ett stort umgänge, många var de kvällar som ägnades till canastaspel med goda vänner.
I början på 2000-talet drabbades mamma av Alzheimers sjukdom som efter några år ledde till att hon inte längre kunde bo kvar hemma men pappa fanns hela tiden vid hennes sida på Ömhetens äldreboende. Mamma gick bort 2014. Pappa bodde hemma tills han var 95 år och hade trots sin höga ålder fortfarande ett ganska rikligt socialt liv bland annat med hockeykvällar tillsammans med fina grannar. De sista två åren bodde han på Regnbågens äldreboende.
Pappa var en glad och social person, omtyckt av alla. Han sade aldrig nej om man bad honom om en hjälpande hand. Pappa kommer att vara mycket saknad.