Erik Wahlberg blev 92 år. Ända till de sista dagarna av sitt liv var han en aktiv man och intresserad av det mesta.
Han föddes i Renfors, Burträsk, som näst äldsta barnet i en barnaskara om fem. Där fanns äldre brodern Gunnar och de yngre systrarna Astrid, Maj och Gertrud. Erik har själv nedtecknat berättelsen om sitt liv. Sin barndom har han beskrivit som en kärleksfull tid. Han och hans syskon fick vara med pappa Johan och mamma Svea under alla sysslor som fanns på en gård på trettiotalet. Han började 1936 i byaskolan i Renfors. Efter årskurs sex gick han två år i fortsättningsskola.
När Erik var 15 år bestämdes det att han skulle till Hällefors i Västmanland och arbeta på snickeri där hans morbror Mauritz redan fanns. Efter lumpen i Örebro väntade studier på Malmö Tekniska Högskola. År 1952 flyttar Erik till Stockholm för arbete på ett av Stockholms bästa snickerier för finare inredningar. Många ställen i Stockholm har fått olika specialsnickerier utförda av honom.
År 1961 kom blivande frun Ingrid in i Eriks liv. Giftermål 1963 och tre barn föds, Erika 1964, Joel 1966 och Lars 1968. Erik utbildade sig sedan till yrkeslärare. Med ett litet barn och nästa barn på väg söks lärartjänst på annan ort än Stockholm. Valet föll på Skellefteå. Där undervisade han blivande slöjdlärare på Mullbergsskolan. Läsåret 1971 börjar han på Kaplanskolan och blir lärare för träteknisk linje, verkstadssnickare. Gymnasieelever undervisas av Erik ända fram till 1992 då han går i pension, 63 år gammal.
Han kunde nu ägna mer tid åt alla sina ideella uppdrag. Han har i trä tillverkat mängder med efterfrågade föremål till olika kyrkor i Skellefteå. Det största arbetet var år 1983 då all inredning till nybyggda Bergsbykyrkan tillverkades av frivilliga under kvällstid och lördagar i Kaplanskolans lokaler med Erik och prästen Yngve Stenlund som arbetsledare. Ett gigantiskt arbete. Eriks intressen var att slöjda, släktforska och ett aktivt medlemskap i Tempelriddarorden. Hans älskade hustru Ingrid har de senaste åren haft ett sviktande minne, en Alzheimerdiagnos. Eriks högsta önskan var att få vårda henne hemma så länge det gick. När en fraktur drabbade Ingrid och ett vårdboende blev hennes nya hem i november 2021 tyckte Erik att det blev ensamt och sorgligt. Hans egen sjukhusvistelse varade bara några dagar. Dagar då vi i familjen hann säga adjö och Erik summerade ett bra liv.
En god och hjälpsam man har lämnat oss i sorg och saknad, men framförallt med en stor känsla av tacksamhet.
Ingrid och barnen