Skuggorna vilade i ljuset och den enastående Elsy Holmgren somnade in efter 87 år av liv. Hon föddes den 13 januari 1937 i den lilla byn Kusmark i Västerbotten, där hennes föräldrar var lantbrukare. Elsy lärde sig sätta potatis och med viss tvekan mjölka kor, men trots – eller kanske på grund av – att hon växte upp nära en brusande älv lärde hon sig aldrig att simma.
Elsy blev en självständig och stark person och visste tidigt att hon inte bara ville vara mamma, inte bara vara hustru, inte bara vara yrkeskvinna. Hon ville vara allt på en gång. Som ung var Elsy lik Ingrid Bergman, filmstjärnan som lär ha sagt: Jag begär ingenting, men jag vill ha allt.
I Kågedalens kyrka lovade Elsy som 22-åring evig trohet till sin stora kärlek Svante Holmgren. Efter femtio händelserika år firade paret guldbröllop och stod där fortfarande i kärlek, hand i hand.
Elsy Holmgren var en av de kvinnor som på 1970-talet hittade ett sätt att ta sig ur den traditionella kvinnorollen, utbilda sig, skaffa sig en yrkeskarriär, ställa sig jämsides med mannen. Inte bakom, inte framför … Sida vid sida.
Elsy gick sju år i folkskola, men som vuxen läste hon in allt som saknades och tog sig in på utbildningen till arbetsterapeut. Hon var under studietiden samtidigt mamma och pendlade under några år 36 mil till och från hemmet. Hon fick kämpa hårt, men hon gav sig inte, hon ville ha allt. Hon blev en av landets första utbildade arbetsterapeuter, ett yrke som hon med kraft ägnade sig åt till pensioneringen, bland annat som distriktsarbetsterapeut i Skellefteå och chefsarbetsterapeut i Gällivare.
Under många år bodde makarna i Hedemora, men lämnade aldrig Västerbotten helt. I Bjuröklubb, vid klipporna och havet, har familjen haft sitt timrade sommarhus sedan 1968. Här samlades barn och barnbarn och så småningom barnbarnsbarn kring Elsy, som höll i taktpinnen medan Svante byggde verandor och la ut nät. Efter pensioneringen reste Elsy ofta ut i världen med sin make, och även då gärna i sällskap med barn och barnbarn.
När Svante avled 2013 hade Elsy drabbats av Alzheimers sjukdom. Under demensen som skuggade tillvaron de sista åren kunde närhet, beröring och en sång om flottarkärlek från ungdomens dagar få henne att leva upp, klappa takten och leverera ett milt leende.
Sorgen och saknaden är stor hos döttrarna Birgitta och Inger med familjer.