Onsdag den 15 mars 2023 somnade vår vän Elisabeth Hedman in på Axlagården i Umeå.
Elisabeth föddes 1934 i Helsingfors. Hennes far låg vid fronten men kom hem då och då på permission. Det var svåra tider och många barn skickades till Sverige. Elisabeth och hennes lillebror Holger åkte tåg via Haparanda till Sverige där de båda kom att placeras i Laholm. Elisabeth höll en skyddande hand över sin lillebror både före, under och efter resan. Elisabeth hade ett otroligt gott minne ända in i det sista och hon kunde berätta, men bara om någon bad henne att göra det, om fasansfulla händelser som barnen upplevde under sina första år i Helsingfors: flygbombningar och snabba förflyttningar till skyddsrum och sedan insamlande och kontrollräkning av alla barn innan faran var över. Men hon berättade också om adoptivföräldrarna Ester och Arthur i Laholm som med värme och omsorg tog emot henne.
Elisabeth utbildade sig till postexpeditör i Stockholm, en utbildning som pågick under två och ett halvt år med teori blandad med praktik.
Efter utbildningen arbetade hon några år på olika postkontor i centrala Stockholm. Under en skidresa till fjällen tillsammans med en väninna träffade hon Georg, den man som skulle bli hennes livskamrat. Elisabeth och Georg förlovade sig på Alla Hjärtans Dag och gifte sig på hösten samma år i Stockholm. Elisabeth kom att bosätta sig i Skellefteå där hennes man Georg drev ett företag tillsammans med sin bror. Elisabeth arbetade på Posten i Skellefteå där hon var ansvarig för huvudkassan och bland annat utbetalningarna av skatteåterbäring och pensioner.
Georgs mamma Hilda Hedman kom att bli en mycket god vän och tillsammans gjorde de många utlandsresor, bland andra en resa till Elisabeths syster Maija i Helsingfors. Elisabeth och Georg delade intresset för natur och friluftsliv och för vacker musik. Liggande i sin säng på Axlagården kunde hon, med glimten i ögat, sjunga alltifrån slagdängor till strofer ur Johann Sebastian Bachs ”Air”.
Elisabeth var intresserad av litteratur och ”Klubben”, där Matilda Gustavsson skriver om Kulturprofilen och hans samröre med Svenska Akademien, läste hon med stort intresse. Många timmar i sjuksängen ägnade hon åt att lösa korsord.
Elisabeth delade med sig och var angelägen om att olika organisationer, som arbetar med stöd till utsatta människor, och medicinsk forskning skulle få medel för att fortsätta sina arbeten genom hennes donationer.
Elisabeth var vår bästa vän och den 30 mars får vi ta avsked.
Syster Maija, bror Holger och många vänner