Einar Forslund 85 år, tusenmakare, konstnär, musiker och snickare, son till Hugo och Frida Forslund, född i Järvträsk 23/10–1937 har stilla insomnat 23/3 2023. Storebror Eskil och systrarna Kerstin & Inga-Britt var honom mycket kära. Under barndomsåren lekte han
mycket med sin bror Eskil och kamrater från byn.
Redan då gjorde han många uppfinningar och klurigheter och var så finurlig och duktig på att laga saker. Han träffade sin fru Gunilla från Nordingrå. De gifte sig 1966 i Nordingrå kyrka och bosatte sig i Glommersträsk i “Gröna huset” och senare i lägenheten på snickeriet.
1976 byggdes ett Älvsbyhus där Einar och Gunilla bodde fram till 1996 när de flyttade till Einars barndomshem i Järvträsk. Han byggde även en sommarstuga i Sandselet. De hann vara gifta i 57 år, fick två döttrar, fyra barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Einar jobbade bland annat i gruvan, i skogen och på snickeriet där han senare blev delägare i GK-dörren i Glommersträsk, där han 1967 var med i en olycka, där han förlorade ett finger i en fräsmaskin.
Einar var engagerad i EFS i Glommers, ledare i FG-PG och sjöng i kör. Det var mycket sång och musik i hemmet. Einar spelade många instrument, gärna orgel, fiol, munspel och dragspel. Han filmade och fotade även mycket och målade många tavlor. Speciellt minnesvärt var resorna till Etiopien 1973, där Eskil med familj jobbade, och till Passionsspelen i Oberammergau år 2000, och dessutom alla fiskeresor till Norge.
Einar trivdes i skog och mark, plockade mycket bär. Han var intresserad av fåglar, djur, jakt, fiske, stjärnor, planeter och rymden. Han var mycket duktig på att härma fåglars läten. Med husbilen blev det många turer ut i naturen vid älvar, fiske, fjällen, Stefanosgården.
I hemmet i Järvträsk bodde Einar tillsammans med Gunilla, ända fram till sin död, tack vare den fantastiska hemtjänsten, förutom de allra sista veckorna, som han tillbringade på sjukhuset i Piteå och Arvidsjaur.
Tiden med barn och barnbarn var en stor glädje för Einar. Han tillverkade många “lasersvärd”, träsvärd och sköldar till de olika lekarna.
Träbänkarna till Annas koja finns kvar. Fina träkors till bönebord och musikaler, samt processionskors och talarstol till kyrkan. Golvur, brudkistor och hyllor. Vad än som gick sönder kunde morfar Einar laga. “Moffa laga”. Han var alltid så hjälpsam och omtänksam.
Einar levde sitt liv nära Jesus och bar sina nära och kära i bön. Familjen, släkten och vännerna var mycket viktiga för honom. Hans varma hjärta räckte till för många. Den djupa förtröstan på Guds godhet och Einars kärlek till Jesus var något som han förmedlade till oss alla, och de många ord av uppmuntran som han talade ut bär vi med oss som skatter i
våra hjärtan nu när han inte längre finns bland oss.
Nu vet vi att han är hemma i himlen hos Jesus, där vi ska få ses igen en dag.
Familjen