Edit Vallin avled stilla i sitt hem i Boliden kvällen den 27:e september vid en ålder av 95 år.

Farmor föddes som yngst i en syskonskara på åtta i Partimjaur, Norrbottens län. 
Farmor tyckte om att hjälpa till i hemmet. Särskilt när det blev dags för utomhussysslor och att ta hand om djuren. Barndomshemmet var ett kronotorp vilket gjorde att olika personer kom och arbetade i skogen och de lånade ibland husrum där. Det var på så sätt hon träffade vår farfar Sigvard. 

I början på 50-talet flyttade farmor, farfar och de två sönerna Leif och Tommy till Murjek. Där föddes dottern Carina 1953.
Farfars arbeten innebar att familjen flyttade runt en del och de bodde bland annat i Lakaträsk, Skogså, Nedre Flåsjön och hamnade slutligen i Pärlström och Lidlund utanför Jörn.

1978 dog Sigvard och kort därefter flyttade farmor in till Boliden.
Hon reflekterade ganska nöjt över att det blev så många barnbarn och barnbarnsbarn trots att hon själv bara fått tre barn.
De största sorgerna i farmors liv var när hon förlorade dottern Carina 1995 och sonen Leif 2007. 

I farmors kök stod tiden liksom stilla. Inte på så sätt att inget ändrades och att allt handlade om förr, utan om att ett lugn inföll. Allt fick ta den tid som behövdes. Ingen stress och inget jäkt. Farmor hade alltid tid eftersom det viktigaste för henne var omsorgen om de närmaste. Både människor och djur. Alla skulle ha det bra! Där i köket handlade samtalen om smått och stort, glädje och sorg, dagsaktuella händelser och berättelser från förr. 
Vi fick förmaningar om att köra försiktigt, en liten slant om man hade det knapert, fika till alla, korvbit till hundarna, mat till fåglarna och någon klubba i skafferiet till de yngsta. Och många är de katter som blivit ompysslade av henne under åren.

Farmor satte stort värde i att klara sig själv. När vi på senare år förbjöd henne att kliva på saker efter ett fall, gick hon och köpte ett teleskopskaft till fönsterskrapan och fortsatte att tvätta fönster själv. När hon inte orkade skotta snö med vanlig spade, så köpte hon en barnspade i plast och skottade vidare. 

Hon klarade av att bo kvar i sin lägenhet som hon önskade ända till slutet endast med hjälp av anhöriga, och då särskilt sonen Tommy.
Farmor kommer att bli saknad av många, men hennes minne kommer att leva vidare genom de berättelser och stunder som hon delade med oss. 
Nu vinkar vi till vår farmor en sista gång och hoppas hon får sova gott.