Sverker Karlsson somnade in, lugnt och stilla, natten till den 12 april i en ålder av 85 år. Sverkers närmast unika positiva inställning till livet borde alla, lite till mans, ta lärdom av. Sannolikt var det just denna hållning till sitt leverne som gjorde att de farthinder längs hans vandring på jorden inte tilläts bli annat än just farthinder.
Sverker växte upp i Lycksele, i en annan tid, där hårt arbete redan från unga år var lika självklart som nödvändigt. Innan han hunnit bli tonåring blev hästen en naturlig del av hans liv, något som i en eller annan form skulle komma att följa med livet ut. Inledningsvis handlade det om timmerkörning i skogen, vilket sedermera alltmer övergick i träning och tävling på travbanorna runt om i Norrland. Under några år på 80-talet låg Sverker i toppen av den allsvenska toppligan för amatörkuskar, kronan på verket var 1983 då han blev den segerrikaste amatörkusken i hela landet. 1987 flyttade Sverker till Skråmträsk, där han sedan kom att bo och verka resten av sin levnad.
Vid sidan av sina hästar så var bärplockning en stark passion. Han ”plockade” inte bär, han ”skördade”, då främst hjortron. Myrarna i kust- och inland lär lysa gulare framöver.
Den som mött Sverker har sannolikt en skröna eller en oneliner, sprungen från honom, att dra ur rockärmen. Kanske sann, kanske inte, det spelar liksom ingen roll, det är/var snarare lite av poängen Sådan var Sverker in i det sista, en spjuver med en sällsynt gnista i blicken.
Den sista tiden blev Sverker påverkad av sviktande hälsa, emellertid alltjämt med ett gott humör och positiv syn på tillvaron. Tomrummet är såklart väldigt stort för oss som levt i hans närhet, men glädjen att ha fått vara en del av hans liv och att han varit detsamma i våra, är oerhört mycket större.
Jerker