Tisdag den 16 mars, tidigt på morgonen, somnade Stig in för alltid, med mig, hans hustru, vid sin sida.
Stig föddes i Dalsland, Ör:s församling 1934. Han hade en äldre bror och en yngre syster. De bodde då i Mellerud, där han fortfarande har kvar sin syster och syskonbarn, som står honom nära. Han brukar berätta vilken fin barndom de hade tillsammans.
Som 17-åring åkte Stig upp till Skelleftehamn för att hälsa på en morbror och kusin. På dans träffade han då sin första fru. Han blev kvar i Skellefteå, De fick två pojkar tillsammans. Conny född 1953 och Ulf 1959. Hon avled 1996. Han träffade sedan mig, och vi gifte oss på Gran Canaria 2011. Ett bröllop som han ofta pratade om med glädje och lycka. Vi återvände årligen dit, det kändes som vårt andra hem.
Från början jobbade Stig med bilar. Första åren på Bilcentralen som verkmästare. Han öppnade sedan egen verkstad i huset på Sörböle, där han bott sedan 1969. På grund av ryggproblem avvecklade han firman och började jobba som Securitasvakt 1981. Ett jobb han trivdes fantastiskt bra med. Han var noggrann och arbetsam. Inget fick lämnas åt slumpen. Därför blev han snabbt utsedd till jourbefäl.
Han gick i pension 1999.
2010 blev ett omvälvande år, då han var tvungen genomgå en hjärtoperation och hämtade sig aldrig riktigt efter den. De senaste två åren har han haft lungproblem och behövt syrgas dygnet runt. Han har ändå hållit humöret uppe och aldrig deppat ihop.
På grund av pandemin var vi, som alla andra, tvungen att hålla oss hemma. Han orkade heller aldrig det sista halvåret att gå ut. Men vi hade varandra och vi hade alla hockeymatcher att se på TV. Det var hans stora intresse, att följa SAIK:s matcher.
En djupt älskad partner, pappa, farfar och gammelmorfar har lämnat oss. Det blev så tomt.
Lilian