Ingen är odödlig. Trots den vetskapen har känslan hos oss barn och barnbarn varit att pappa/morfar Stefan aldrig kommer att försvinna. Det bidrar säkert till den overklighetskänsla vi har när han efter en kort tids sjukdom hastigt lämnat oss.
Stefan föddes i Ljusvattnet som ett av barnen i en stor syskonskara. Hans mamma och pappa var såväl kärleksfulla som generösa och Stefan har alltid haft dem och sina syskon väldigt kära. Generositeten innebar att Stefan och en syster fick växa upp hos sin barnlösa moster och morbror. De blev deras föräldrar och möjliggjorde för honom att växa upp i Falmarksforsen, en plats som hela livet låg honom varmt om hjärtat. Där beslutade han sig redan som barn att bo, längst ute vid Bureälvens mynning till Bodaträsket. Beslutsam och arbetsam som han alltid var byggde han där, tillsammans med sin älskade fru Birgit, en sommarstuga i början av 60-talet och den blev det sommarparadis han drömt om för sin familj.
Stefan var en person som tog ansvar och som man alltid kunde lita på, både i yrkesliv och privat. Han trivdes alltid med sina arbeten och hans ansvarstagande kombinerat med ett stort motorintresse gav honom möjlighet till stimulerande och ansvarsfulla uppgifter i arbetslivet.
När han inte arbetade med byggen, renoveringar, skogen eller på sitt jobb var ett stort intresse att upptäcka världen via resor. Otaliga är de resor som han genomförde med sin familj och med goda vänner. Allting var planerat, ofta in i minsta detalj, så att man skulle kunna uppleva så mycket som möjligt. Hans planering skulle väl kunna fungera som reseguider för andra.
Vänskap var viktigt för Stefan, både nära vänner och bekanta. Han glömde ingen och inte minst på ålderns höst tog han sig ofta tid att hälsa på personer som funnits kring honom under livet.
Viktigast av allt var emellertid familjen; Birgit, döttrar och barnbarn. Stefan var inte en man av många tårar men då barnbarnen föddes så blänkte det alltid i hans ögon. Han älskade sin familj och var det något man kunde vara säker på var att han alltid fanns till hands om någon behövde honom. Hans äktenskap med Birgit blev nästan 60 år men för några år sedan skiljde döden dem åt, till Stefans och allas vår stora sorg.
Pappa/morfar Stefan har alltid funnits där för oss. När han lämnat oss sa ett av barnbarnen att han hade så mycket kvar att ge, då han varit så pigg och engagerad. Nu får vi istället glädja oss åt allt han tidigare gett, även om den glädjen just nu förmörkas av sorg och saknad.
Familjen